Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 630 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 638 Madeleine – Sida 101 – Livet med dobermann

Iris har noll spårkoll!

När jag vaknade och det var sol ute bestämde jag mig direkt för att jag skulle spåra med Iris!

Jag visste precis i vilken skog jag ville lägga spåret och jag lyckades lura med mig hela flocken dit också. Husse gick en liten sväng med hundarna när jag stövlade ut i skogen för att lägga bästa spåret.

Första delen av spåret var prima spårmark, sen korsade jag en grusväg för att fortsätta på andra sidan vägen. Märkligt att två sidor om en väg kan vara så olika… Sly och taggbuskar överallt men jag hittade lämpliga ställen att gå på i alla fall.

När jag var färdig med spåret anslöt jag till Lina, Iris och husse för att gå promenad tillsammans. Vet inte hur länge vi var borta men när vi kom tillbaka fick Lina skutta in i bilen och jag tog Iris med mig till spårets början. Hon verkade så målinriktad och jag var så glad, åh va kul det skulle bli!

Husse stod kvar vid vägkanten och tog bild på oss i början av spåret. Bilden ser bra ut och jag tror att den är tagen precis innan Iris hittade den första apporten (av fem).

Iris gjorde väldigt mycket annat än att bara spåra. Iris tittade efter husse, hon ville hellre vika av åt helt fel håll in i skogen, hon snurrade runt, hon slutade spåra och stod och glodde. Jag fick hala in, vänta ut och visa rätt.

När vi sen gick över vägen satte hon av och gick flera meter åt rätt håll innan hon plötsligt satte av i turbofart åt helt fel håll. Nej Iris!

Jag fastande med hela byxbenet i björnbärsbuskar, tagg-tagg-tagg och några taggar till! Jag blev osäker på var jag hade gått och vid detta laget litade jag inte ett dugg på att Iris hade koll på vad vi gjorde. Jag som aldrig minns var jag gått och alltid blir osäker även när hunden spårar som en klocka! Det var ett under att vi kom ut ur den där skogen med alla apporterna med oss hem. Ren och skär tur.

Jag var så besviken, det som äntligen var sol och fint och det var kul att vara ute och träna hund! Då får det ju inte gå dåligt. Å ena sidan vill jag aldrig spåra igen, å andra sidan vill jag inget hellre än att testa igen och få det att funka. Vi får se vilken sida av mig som vinner…

Sitt och ligg bakom ryggen

De senaste dagarnas väder kan få vilken hundidiot som helst att ge upp. Eller så är Lina och jag veklingar för vi två vill helst vara inne.

I tisdags hann jag lägga ett spår till Iris, springa 4,5 km med Lina och sen gå spåret med Iris innan det började blåsa för mycket och regna ännu mer. Sedan dess har vi bara varit ute för att vi måste.

Istället har vi tränat fjärren och lite positionsträning inomhus framför spegeln.

Iris kryper gärna lite framåt när hon växlar mellan sitt och ligg så det har vi försökt träna bort. Jag har lagt ett kompostgaller mellan henne och mig på golvet för att hon ska stanna där hon är och inte flytta närmare mig.

Lina är duktigare än Iris på att inte flytta närmare. Ovanligt att Lina är bättre på något men så gör hon det lite långsammare än Iris också…

Jag har även utnyttjat spegeln till att stå med ryggen mot Iris och ge ligg- och sitt-kommanndo. (Bild här till vänster på hur det ser ut genom kameran) I går kunde hon inte men i dag verkar ordförståelsepoletten trillat ner även hos Iris. När jag står med ryggen mot använder jag ju inte handtecken heller så då måste hon lyssna.

En annan bra grej som blir av att jag tränar hundarna inne är att jag tvingar Iris ligga i korgen när jag tränar med Lina.

Iris har ju haft stora svårigheter att stå i pinnen när jag tränat med hundarna utomhus. Nu ligger hon rätt så duktigt i korgen och det är bara hennes huvud som åker upp och ner samtidigt som jag kör sitt/ligg med Lina.

Lina däremot är plötsligt inte lika duktig. Hon hade inga problem med att komma och sätta sig när jag bakom-ryggen-tränade med Iris. För att visa upp sig lite extra satte hon sig med ryggen mot mig och visade att hon också kan! Lina är skojjig.

Hakan i golvet

Jag lärde Iris att ligga med hakan i backen med tanken att hon skulle ligga så på platsliggningen när vi tävlar. Ta bort lite av frökens möjligheter att bli störd av det som är runt omkring och liksom sänka tyngdpunkten i studsbollen.

Använder det även när Iris ska få mat. Hon jagar gärna bort Lina och det blir mycket stress och studs när Iris vet att hon ska få mat. Därför får hon nu rusa till matskålarna och lägga sig platt där eller så lägger jag henne på vardagsrumsgolvet och så får hon ligga där under tiden som Lina får följa med mig till matskålarna.

Eftersom jag inte har olika kommandon för ligg och att ligga ner med hakan i backen så har Iris nu börjat göra det jämt det är ligg med någon form av förväntan på belöning eller frikommando. I läggande under gång vänder jag mig om och där ligger hon med hakan i gräset. När jag ska fota henne, haken i golvet direkt. När vi tränar fjärren, hakan i mattan.

Dobermannvalp från Dobvoyage

Jag har tidigare skrivit att jag inte ska tipsa om kennlar eller kullar här på bloggen men jag har nu ombestämt mig. Därför kommer jag att blogga om de kullar som jag tror blir bra och där uppfödaren gjort sitt bästa för att uppfylla RAS (Rasspecifik avelsstrategi för dobermann).

Kullar där jag själv hade kunnat tänka mig att köpa valp ifrån helt enkelt.

Den första parningen jag vill tipsa om är; Kennel Dobvoyage som ska para en av mina bruna favoriter,  KORAD LPl LPll ZTP BH Dobvoyage Benedicte (HD B knä UA , Ögon UA , VW carrier. KORAD 486 p , ZTP SG1B , Uppflyttad LKL SPH) till vardags kallad Yoga.

Jag var på plats den dagen som Yoga gjorde sitt mentaltest och hon var väl värd sina 486 sköna poäng!

Yoga, som fyller 5 i år i februari, var och kollade hjärtat hos Jens Häggström nu i december 2011. 24 tim EKG och UL Normal/UA, trevligt.

Yoga ska paras med Rondo Valdez vom Residenzschloss (HD 1, Ögon UA, vWD fri, DCM fri, IPO lll, VPG lll, ZTP V1b, FH ll BH, VDH Champion, Int Champion, IDC 2011 Champion class V2). En hane som fyller 6 år i sommar.

Även om jag inte gillar alla hundarna i stamtavlorna så tror jag att den här kullen kan bli bra! Jag tror chansen att få en frisk, glad träningskompis med fart i är stor.

Batcave och kanadagäss

Eftersom det smällde lite nu och då under hela kvällen i går så gick Lina runt och var låg och lite orolig. Även om vi hade hög musik på i hallen där hon låg med lamporna tända och musik.

Hon försökte upprepade gå in och ställa sig bakom en dörr så det verkade finnas ett behov av att gömma sig. Därför hämtade vi buren, även om den brukar vara ungefär lika uppskattad som att behöva ta ett bad. Med en gammal filt över buren blev det dock en bra batcave och efter att ha puttat in henne där en gång så gick hon in dit och la sig frivilligt under resten av kvällen.

Med lite gott ben att gnaga på i kojjan blev det nästan lite mysigt i buren minsann! Själva tolvslaget fick hon en god ”tjurmuskel” och då gick det till och med bra att gå och lägga sig i vanliga bädden bakom diskbänken och vara helnöjd!

I dag tog jag med mig Iris och sprang 8,2 km. Det var jätteskönt och Iris var väldigt duktig!

Under 2 km övade vi på att hon fick springa lös men skulle springa vid min sida. Det är en rätt lång sträcka där man springer med stora fält/åkrar på bägge sidor om lilla grusvägen och jag höll ögonen extraöppna i fall ett vilt djur skulle skutta fram någonstans.

Ingen skuttade upp däremot satt några hundra canadagäss och gjorde vad kanadagäss nu gör en bit in på en av åkrarna. När vi kom närmare bestämde sig en stor del av dessa sig för att flyga sin kos, då kan jag säga att jag blev en rätt fyrkantig matte. Att hindra henne från att titta på dem kunde jag ju inte men så fort jag såg att vinklade om öronen och lyssnaröronen försvann (kan inte förklara men dobermannöron som lyssnar och lyder ser INTE likadana ut som dobermannöron som gör sig beredda att jaga feta kanadagäss) så var det stränga pekfingret och NEJ! Vi klarade det!

Sen mötte vi fyra hundar också. Vid samtliga hundmöten tog jag tag i kopplet men släppte det direkt vi passerat bara för att öva mer på att springa fint bredvid oavsett. Det gick också väldigt bra.

Även om det går långsammare att springa när man tränar hund samtidigt så är det mycket roligare! När vi kom hem tog husse bild på oss genom fönstret.

För dagen var jag klädd i dobermannsvarta träningskläder och sen piffade vi upp oss med varsin neongul reflex-detalj så vi skulle synas bra i den gråa dimman. Tjusigt.

Dåligt slut på dåligt år…

Årets sista dag. För min del sista dagen på ett år jag mer än gärna lägger bakom mig. Nog ett av de sämsta åren för mig personligen och tyvärr drabbade det ju även hundträningen, hundtävlingen och hund-allt.

Utan att gå in på orsakerna så är det tydligt att både Iris och Lina reagerar när jag inte är på topp även om de reagerar på väldigt olika sätt. Nu när jag ser tillbaka på det så kan jag i alla fall se det positiva i att jag lärt mig något om mina hundar.

De bästa hundhändelserna var RM:et i Södertälje och att vi flyttade till huset där vår flock trivs väldigt bra, allt har ju självklart inte varit dåligt! När jag ser tillbaka på året så känns det tyvärr som det innehöll mest jobbigheter annars. Många fina vovvar som dog detta året, många tråkigheter bland dobermannfolket.

Inte blev det ett bra slut på året heller; I går när jag kom hem från jobbet och satte på datorn såg jag att dobermannhunden Abbe sprungit bort sig och att det skulle letas i dag nyårsafton. Iris och jag bestämde oss direkt för att hjälpa till att leta. Vi har banne mig svart bälte i att hitta borttappade hundar och jag tog med mig finkameran för att ta bild på den glada återföreningen mellan hund och matte. Vi bara skulle hitta honom!

Efter en kort samling så gav jag och nio andra oss av åt ett håll och skulle leta av några kilometer bort och mot huset där hunden bodde. Vi hann inte gå mer än 1,5 km innan Jessica, som också var med och letade, ringde. De hade hittat honom. Jag hann spontanskrika ett ja innan Jessica hann säga att han inte var i livet längre. Jävla helvetes fan!

Bara 150 m ifrån stället där Iris och jag var när hon ringde låg han. Lille gubben, hur hamnade du här? Du är ju så nära matte och huset, det kan ju inte ha varit mer än 1 km hem igen. Varför lämnade du din matte så där?

Det kanske låter galet men jag tog faktiskt en bild på honom där han låg. För matte orkade inte komma ut dit till honom. Men om matte en dag vill veta så kan jag visa.

Väl hemma igen började vi förbereda för vår egen väldigt lugna nyårsafton. Det började skjutas raketer här ute på gatan redan vid 15-tiden och Lina är sedan dess parkerad i groventren nedanför tvättmaskinen. Små fönster, bomull i öronen och radion på gör att hon verkar trivas bäst där inne.

Så när strömmen gick pang bom här någon timme senare så kändes det som ett ytterst passande avslut på skitåret att sitta här i mörkret. 21 levande ljus och en laptop som spelar musik inne hos Lina tills batteriet tar slut men sen måste strömmen komma tillbaka! Lina klarar inte tolvslaget tillräckligt bra annars.

Det är med glädje jag lämnar året 2011 bakom mig och ser fram emot ett 2012 som bara kan bli bättre.

Nu törs jag inte blogga mer från mobilen för att spara på batteriet! Hoppas att alla får en bra nyårsafton och önskar er ett gott nytt år!

Istassar?

Min fina flock är i Skåne och ska fira nyåret här hos husses föräldrar. Väldigt lugnt med andra ord.

Kändes ovant att komma ner hit och se det Skånska landskapet i vinterskrud. Men snö som snö. Det var först när vi gick ner till stranden i dag som det verkligen kändes konstigt med all snön.
decoc2
Sandstranden såg mer ut som månlandskap och ingen visste riktigt var stranden slutade och vattnet började under snön och isen. Lina nosade noga på allt och höll avstånd till vattnet.
decoc3
Gick lika bra att springa på stranden som vanligt dock! Skönt då gårdagen var en enda lång biltur.
decoc6
Iris höll inte samma avstånd till vattnet som Lina men det var ju ingen så förvånad över.
decoc1
Tvärtom verkade hon tycka att det var som allra roligast att springa precis på kanten ut mot vattnet.
decoc4
Däremot blev vi nog alla rätt så överraskade när Iris skuttade rakt ut i havet.
decoc5
Jag trodde att hon skulle vända upp fort och inte återvända men hon sprang ut i vattnet flera gånger och kollade på små isbitar, tång och jagade de små vågorna. Förväntade mig att hennes tassar skulle bli isbollar men Iris tassar höll sig normala. Hon är inte kalltassad av sig vår hund!

Förvånade argument om kupering

Det finns en sluten dobermanngrupp på fb där jag skrivit lite de senaste dagarna. Bland annat har kupering kommit upp som ämne och debatterats.

När man pratat eller skrivit om det med andra svenskar så brukar det ju bli debatt om huruvida det är snyggt eller ej, om det är djurplågeri eller inte och om valparna känner smärta eller ej vid ingreppet. För eller emot, jag har hört de flesta argumenten.

Därför blev jag faktiskt väldigt förvånad när jag nu läste vad utlänningarna tycker om saken där på facebook. Nordamerikanerna verkar mest upprörda över att vi har en lag som förbjuder det här men så är de väldigt speciella när det kommer till att alla inte ska få välja själva och hela den biten.

Den allmänna farhågan tycks även vara att om kupering förbjuds så kommer säkert skyddshundsträning snart att förbjudas! Det är ett nytt argument som jag inte hört förut kan jag säga! Särskilt som jag tvärtom upplever att IPO och skyddsträning ökat kraftigt i popularitet de senaste åren, samtidigt som man inte längre får ställa ut kuperade hundar födda efter den 1 januari 2008 och vi ser en klar minskning av importerade, kuperade hundar i landet.

Några verkar oroliga att uppfödare ska sluta föda upp rasen om ett förbud införs. Vad de farhågorna bygger på vet jag inte men rent spontant så känns det som att de uppfödarna inte bryr sig om hälsa och mentalitet och då är det ju ingen direkt förlust att de lägger av…

Eller som en av amerikanerna skrev i ett inlägg;

For me the biggest issue with not cropping docking – and those here in the US that fight against C/D so that the doberman has a softer and gentler look – is just that !! the doberman is not a softer and gentler dog – its not meant to be a softer, gentler, less scary, more approachable dog – we are doing a diservice to the breed to encourage those that think this way – to me it is akin to fraud and carries even more resposiblity to ensure idiot strangers do not think they can approach your doberman like they do a labrador! just because it no longer looks ”scary and mean”

Det har ju aldrig varit ett problem kan jag säga, att folk skulle vara mindre rädda eller ha mindre fördomar om mina hundar bara för att de är okuperade. Sällan eller aldrig upplever jag att folk försöker närma sig mina hundar som om de vore en snäll labrador. Jag tycker tvärtom att jag får kämpa lite för att folk ska vilja närma sig hundarna och förstå att de är lika snälla (eller elaka) som vilken labrador som helst.

Jag upplever även att folk som nödvändigtvis ska ha en kuperad dobermann är de som köper en rasen av helt fel anledningar, antingen är det en statussymbol och något att skrämmas/tuffa sig med eller så är de bara intresserade av utställning. Jag vet ingen som tvunget ska ha kuperad dobermann och bara vill syssla med bruks eller skydd även om det säkert finns undantag.

Det är ju förbjudet i Sverige att svanskupera sedan 1989 och öronkupera sedan 1947. Jag undrar om samma argument kom upp då för över sextio år sedan när det blev förbjudet här? Hade varit kul att få höra hur det lät då bland uppfödare och dobermannägare i Sverige. Var de oroliga över samma saker måntro?

(Bilden ovan kommer från en blogg som ni hittar här och som handlar om att allt färre veterinärer vill kupera hundar eftersom de är smärtsamt och onödigt.)

Köksbordsregler?

För några veckor sedan pratade jag hund med en kollega på jobbet. Av någon anledning kom vi in på ämnet tiggade hundar och min kollega som tydligen inte gillar tiggerier vid matbordet sa något i stil med Ja min gamla hund visste vad som gällde, det räckte med att jag öppnade kylskåpet så gick hunden ut ur köket.

Hemma hos oss funkar det inte riktigt så utan snarare tvärtom. När vi öppnar kylskåpet och börjar laga mat så kommer hundarna. Iris sover ofta på/vid ens fötter när man står vid spisen.

Jag sitter ofta framför tvn och äter och då ligger Iris bredvid mig i soffan med huvudet i mitt knä. Hennes nos hänger ofta bara några cm från min tallrik även om hon inte försöker ta av den. När vi sitter och äter vid köksbordet ligger Iris oftast på golvet under bordet och beroende på vad vi äter så är Lina inte långt bort hon heller.

Som ni ser så är köksbordet inte vanlig köksbordshöjd utan ett barbord som vi hade i lägenheten innan. Därför har det liksom aldrig gjort något att hundarna varit i närheten av köksbordet då det ändå är så högt.

Nu är vi precis på gång att köpa ett köksbord i normalhöjd och plötsligt inser jag att jag har en hund som gärna vill ha huvudet i mitt knä när jag äter, jag har två hundar som kan lägga huvudet på bordskanten på ett vanligt köksbord och den lilla lax-incidenten på julafton gör ju ingenting bättre direkt.

Det blir nog till att hundarna får lite nya regler kring det nya köksbordet… Ni med normala köksbord, vad har era hundar för regler kring matbordet?

En tjuv mitt i bland oss…

Då var julen över för den här gången och den har passerat väldigt lugnt för vår del.

Vi var hemma hos husses föräldrar och eftersom jag visste att jag skulle fira julen med Iris som har trasig tass och ville att huset och julyntet skulle vara sig likt även när julen var över packade jag noga ner en av Iris favoritleksaker i en påse innan vi skulle åka. Lilla Iris hann dock packa upp den igen innan vi åkte…

När vi kom dit på kvällen den 23 och Iris började hämta grejjer i brist på medhavd leksak kände jag att julfriden var i fara. Som tur var sålde de pipisar på Ica och på självaste julafton inhandlades en liten pipis som vi körde letaövningar och lekte med inomhus.

Julgranen, båda hundarna som bevakar köttbullarna i stekpannan och Iris och pipisen

Lina fick följa med på en liten promenad längs stranden. Blå himmel och solnedgång, det såg nästan varmt ut i vattnet. Lina brydde sig dock inte ett smack om vattnet utan la mer krut på att skälla ut en hund som vi mötte. Dålig julanda Lina.

Efter inomhuslek med lilla pipisen och promenaden längs stranden trodde jag i min enfald att julfriden var säkrad och invaggad i falsk julglädje satte vi oss till bords och började äta köttbullar och sill.

Här såg Iris den förbannade huliganen sin chans och mitt i julmaten tittade jag upp och möttes av följande syn vid köksbänken där maten stod uppradad;
Tack vare att bitar av gravad lax liksom klistrar ihop sig lite när de ligger på varandra så kunde inte den busiga tungan sära på dem och få med sig en bit.

Tur att jultjuven inte satsade på korven eller köttbullarna, då hade det inte slutat lika bra.