När jag vaknade och det var sol ute bestämde jag mig direkt för att jag skulle spåra med Iris!
Jag visste precis i vilken skog jag ville lägga spåret och jag lyckades lura med mig hela flocken dit också. Husse gick en liten sväng med hundarna när jag stövlade ut i skogen för att lägga bästa spåret.
Första delen av spåret var prima spårmark, sen korsade jag en grusväg för att fortsätta på andra sidan vägen. Märkligt att två sidor om en väg kan vara så olika… Sly och taggbuskar överallt men jag hittade lämpliga ställen att gå på i alla fall.
När jag var färdig med spåret anslöt jag till Lina, Iris och husse för att gå promenad tillsammans. Vet inte hur länge vi var borta men när vi kom tillbaka fick Lina skutta in i bilen och jag tog Iris med mig till spårets början. Hon verkade så målinriktad och jag var så glad, åh va kul det skulle bli!
Husse stod kvar vid vägkanten och tog bild på oss i början av spåret. Bilden ser bra ut och jag tror att den är tagen precis innan Iris hittade den första apporten (av fem).
Iris gjorde väldigt mycket annat än att bara spåra. Iris tittade efter husse, hon ville hellre vika av åt helt fel håll in i skogen, hon snurrade runt, hon slutade spåra och stod och glodde. Jag fick hala in, vänta ut och visa rätt.
När vi sen gick över vägen satte hon av och gick flera meter åt rätt håll innan hon plötsligt satte av i turbofart åt helt fel håll. Nej Iris!
Jag fastande med hela byxbenet i björnbärsbuskar, tagg-tagg-tagg och några taggar till! Jag blev osäker på var jag hade gått och vid detta laget litade jag inte ett dugg på att Iris hade koll på vad vi gjorde. Jag som aldrig minns var jag gått och alltid blir osäker även när hunden spårar som en klocka! Det var ett under att vi kom ut ur den där skogen med alla apporterna med oss hem. Ren och skär tur.
Jag var så besviken, det som äntligen var sol och fint och det var kul att vara ute och träna hund! Då får det ju inte gå dåligt. Å ena sidan vill jag aldrig spåra igen, å andra sidan vill jag inget hellre än att testa igen och få det att funka. Vi får se vilken sida av mig som vinner…