Jag kom hem i morse efter att ha jobbat natt. Sov någon timme eller två och segade sen upp mig ur sängen.
Hade kunnat snooza i evighet men när väckarklockan ringer så blir Iris lika glad varje gång – NU SKA VI GÅ UPP HURRA! Vill man vila lite till så får man säga åt henne att lägga sig ner igen. Lydig hund som hon är så gör hon det, och studsar sedan upp 9 min senare när klockan ringer igen. NY DAG HURRA! Hon är effektiv, även om hon lägger sig fort igen så får man dåligt samvete efter några snooz och kan inte låta bli att piggna till när hon är så glad.
Följdaktligen var jag ledig hela dagen med hundarna i solskenet men hjärnan var väl inte riktigt på topp. Därför tränade vi bara lite lydnad och sen lekte vi och slappade resten av dagen.
Det största äventyret i dag blev en promenad. Vi gick mot stora ängen där alla kaninerna, rådjuren och fasanerna brukar hålla till. Väl på ängen såg vi inga vilda djur men en bit bort gick en man med liten vit hund som sprang lös.
Vad passar väl bättre än att släppa sin egen hund då bara för att kolla om hon fortfarande är en fena på inkallningar? Kopplade loss Iris och sa åt henne att sätta fart och det gjorde hon!
Lina då? Henne vågar jag inte släppa där, rädd att hon hade dragit som en avlöning! Istället kopplade jag ihop mina två koppel så Lina fick längre snöre att gå i och sen körde vi lite klassisk koppelkamp under tiden som Iris rusade runt.
Däremot vågade jag sätta Lina ner bredvid Iris för att ta en gruppbild. Båda flickorna spanar mot det höga gräset där alla vilda djuren säkert låg och tryckte så jag vågade inte stå med ryggen mot särskilt länge.
Mitt älskade monster Iris var precis lika duktig på att vara lös som hon alltid är. Syns inte så bra på den här soliga bilden men jag tror att Iris tuggade öra för evigt kommer att ha vita hårlösa fläckar nu…
