Innan vi åkte till det lilla huset på prärien på midsommarafton var jag ute och sprang med hundarna. Tänkte att det kunde vara bra att tömma lite energi innan vi åkte hem till Gizmo och co.
Samtidigt som grannarna på gatan hade satt sig till bords för midsommaraftonens sill-lunch och precis börjat sjunga nubbesång sprang jag förbi deras hus med en hund i varje hand. När jag kom ut på ett fält var det kubbkalas/midsommarstångsresning där. Då kände jag mig faktiskt lite malplacerad och försökte se osynlig ut och hukade lite.
Men när vi lämnat alla andra bakom oss så var det bara skönt att springa! Mina knän tycks vara ok med att springa nu och därför har jag ökat på min runda till det dubbla. Åtta kilometer sprang vi och Iris fick springa lös i kanske en av dem. Då skuttade hon fram som en galning, jag fattar inte att de kan ha så mycket energi i benen!
Så fort jag kopplade henne så sprang hon fint vid min sida igen. Både Lina och Iris är duktiga på att springa i löst hängande koppel vid sidan så det går jättebra att springa med bägge samtidigt.
Väl hemma kände jag mig halvdöd och Lina gick direkt och la sig i skuggan och flåsade. Iris däremot, hon kutade in genom grinden och hämtade en boll som låg på gräsmattan och kom sedan rusandes tillbaka och ville att jag skulle kasta boll med henne. Vad är det för fel på dig Iris?
I dag ska vi ut och springa vår runda igen men vi ska vänta till kvällen då det förhoppningsvis hunnit bli lite svalare. Dagen ska ägnas åt att jobba i trädgården och träna lydnad.