Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 december 2012 – Sida 3 – Livet med dobermann

Måndagen den 10 december

Kl 11:33 Hundarna och jag har ätit frukost och sen tagit det lugnt i lite över 2 h. Ute snöar det och temperaturen ligger precis på nollan. Går ut och letar upp något lämpligt ställe att åka lite skidor tillsammans med Lina.

Kl 12:30 Lina struttar glatt bredvid mig i snöyran. Hon hjälper inte till att dra men hon är ett bra sällskap! Att åka var jobbigt och tungt, vi åkte två varv på åkern här ute och på det andra varvet var det knappt att jag såg var jag hade åkt innan. Inte lika mycket stenar i dag i alla fall!

Orkade inte gå sista biten hem så vi åkte skidor ända fram till vår ytterdörr. Det gick att skate:a rätt bra på vägen faktiskt. Plötsligt gick det fint att springa tykte Lina när vi befann oss hemma på gatan. Det finns hopp även för lilla Lina!

Kl 13:35 hade jag bytt kläder (de andra var svettiga) och det var Iris tur att få följa med på skidtur! Dumma plogbilen hade sandat och plogat på vår gata så Iris och jag kunde inte åka dit och hem. Vi fick gå.

Iris hade mer fart i benen än lilla Lina, jag stånkade på allt vad jag orkade där bakom. Jag åker fortfarande i traktorspåret och där är snön djup nu. Bara en liten bit på sidan av spåret sticker gräset upp och det är stenigt. Iris sprang ömsom i några decimeter snö, ömsom på nästan barmark. Det måste ha tagit på krafterna.

Filmade en snutt på slutet, man kan höra hur jag flåsar även om jag inte hjälper till ett dugg.

Kl 14:40 hade Iris och jag hunnit hem och vi hade pulka-date med grannarna. Iris drog barnen till och från pulkabacken men blev jättejobbig och började skälla när hon inte fick springa och dra.

I pulkabacken lugande inte Iris ner sig direkt. Hon skällde och ville springa bredvid pulkan. Först ville barnen bara åka om jag höll i Iris under tiden men sen gick det bättre. (Stackars barn vad jag utsätter dem för galenskap) Jag åkte några gånger med barnen och Iris följde med varje gång.

Tog bild på Iris, barnen och deras mamma när det var dags för en tur nedför lilla backen.

Kl 15:45 klädbyte igen och sen vilade vi alla tre på rad i soffan. Jag hade fruktstund, Lina och Iris blundade en stund.

Kl 16:45 konstaterar att jag inte skottat uppfarten i dag och det har snöat massor. Lämnar hundarna inne och går ut och skottar hos oss, hos närmsta grannen, nästa granne och en granne till. (Jag gillar att skotta). Det tar lång tid och när jag är klar och går in igen påstår Iris att jag varit borta jättelänge!

Kl 18:02 Iris tycker inte att benet hon har att tugga på duger, hon vill ha ett nytt. Så hon får ett nytt. Fast sen ångrar hon sig när jag sätter mig i soffan. Hon kryper upp och somnar bakom min rygg. Lina har benfest med alla benen som nu bara är hennes.

Hej mitt vinterland!


I dag har jag haft ont i skallen och vi har mest tagit det lugnt. Gått liten promenad i snön och sett alla barnen i pulkabacken. Här hemma har vi eldat i öppna spisen, lyssnat på julsånger och tänt ljus i snö/islyktorna ute på framsidan.

Mitt vinterland är mysigt och fint och i morgon ska det dra in ett bra snöoväder över Skåne. Jag längtar redan!

Köttben

Som jag skrev om tidigare så testar flickorna Sund Hundmat just nu. På veckomenyn står ”köttben” och i dag var det dags för det.

De får benen lite halvfrysta och det tar rätt lång tid för hundarna att äta upp benet. Eftersom det är snöigt och kallt ute får de benen inomhus. Eftersom benen är bloddiga och slabbiga får de inte äta var de vill utan de får hålla sig på golvet i hallen.

Inga problem tyckte Lina som käkade sitt ben, tugg-tugg-tugg på en gammal filt.

Men Iris tyckte inte att det var ok. Iris gillar att ha saker i munnen och bära runt på dem. Iris ville vara i soffan och fick hon inte det ville hon vara i gästsängen eller springa upp till vår säng. Jag fick sätta upp kompostgaller ut till hallen för att hon inte skulle vara överallt med sin dyrgrip.

Iris stod bakom kompostgallret och blängde med benet i munnen och försökte se miserabel ut.

Det funkade, jag tog bort gallret och sen hade vi en lång genomgång om att hon fick hålla sig där hon var. Iris verkade nöjd, började tugga på sitt köttben, jag återgick till mitt.

Efter några minuter smög en tigerliknande svart skugga lååångsamt över vardagsrumsgolvet. IRIS!! Skuggan vände snabbt om tillbaka till hallen och anvisad köttplats. Så där höll vi på tills Lina 45 minuter senare hade ätit upp sitt ben. Då fick Iris plötsligt benro och kunde lägga sig ner och äta upp resten utan att röra på sig från hallen.

Livet med dobermann i ett nötskal (eller köttben).

Lycka bland stenar och jord

I dag kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att trä på mig skidorna och sätta dragselen på Iris.

Vi gick ner till den nybyggda cykelbanan först, kanske hade de inte hunnit med att ploga den? Tyvärr var det plogat och det låg bara några cm snö på den. Det fick bli en åker i anslutning till vägen och den där cykelbanan.

Jag kunde se hur det stack upp frusen jord och stenar på sina ställen. Det var inte så mycket att välja på, vi fick åka i ett traktorspår som lyckligtvis gick ett helt varv runt hela åkern. Första varvet ägnade jag åt att be snälla Iris om att gå sakta. Sakta är ett ord jag använder ofta men inte så ofta som i dag! Jag tjatade hela vägen.

När vi hade tagit ett helt varv så följer Iris per automatik skidspåren på ett annat sätt och hon fick dra. Jag kunde inte hjälpa till annat än med stavarna, att köra skate var uteslutet då marken var för ojämn och jag fick hålla mig i traktorspåret. Jag kände hur det riktigt högg till under skidorna ibland när jag åkte över jord eller en sten men det var det värt, det var så kul att bara stå på skidorna igen!

Att bromsa gick inte heller så varje gång vi skulle stanna så fick jag ta till den gamla hederliga slänga mig åt sidan. Gick utmärkt. Undrar däremot hur många av bilisterna som såg oss som tyckte vi var skvatt galna?

Kunde inte ens hjälpa till att staka när jag skulle filma så jag filmade bara två väldigt korta snuttar, ville inte att Iris skulle behöva ödsla kraft på att dra mig som en klump där bakom utan att få hjälp.

När vi hade åkte två varv på fältet slutade vi åka, jag ville inte förstöra mina skidor helt eller anstränga Iris för mycket på första turen. Nu såg inte Iris särskilt trött ut efter premiären men ändå. Man kan se hur gräset fortfarande sticker upp över snön, det var inte helt färdigt för att åka skidor där ännu.

Iris och jag gick hem och jag gick en promenad med Lina efteråt. Vi gick och letade efter nya ställen att åka skidor på. När Lina och jag kom hem igen började det snöa så nu hoppas jag att det kommer mycket så kanske det där fältet duger till skidåkning till slut!

Farliga vägar och bästa killarna

I dag trillade det ner lite mer snö från himlen. Lite i jämförelse med andra delar av landet!

Iris och jag åkte till Helsingborg för att träffa Nemo och hans husse Fabian. Längs vägen mötte vi två brandbilar, två ambulanser och hade den mest fruktansvärda nära döden upplevelsen jag varit med om när en långtradare plötsligt började svänga över i min fil fast jag redan var där. En adrenalin-fylld sträcka.

När vi kom fram till Helsingborg bjöd Fabian på thaimat (tack!) och Nemo fick låna ut ett av sina ben till Iris vare sig han ville det eller ej. De är rätt snälla killar båda två med andra ord.

Efter maten åkte vi till en trevlig skog med rastgård i närheten. På väg till rastgården gick hundarna lösa längs den lilla stigen och när vi fick hundmöte ropade vi samtidigt på våra duracellhundar, både vände och kom direkt. Sen log vi och var nöjda i flera meter!

Rastgården var upptagen av två kampisar med tillhörande ägare och jag kände att den lilla tiken på sju månader svarade upp lite för bra bakom staketet för att jag ens skulle komma på tanken att fråga om det var ok att vi kom in. Jag tog tillfället i akt att öva lite Iris-kontroll under tiden som vi stod och pratade med de trevliga ägarna istället.

När matten berättade att hunden åkt på stryk tre gånger i sitt unga lilla liv kände jag att det var helt rätt att lyssna på magkänslan. I stället fortsatte vi gå längs en stor äng med hundarna och de sprang runt som galningar. Dobermann behöver stora ytor när de ska springas och jag behöver en bättre kamera än min iPhone om jag ska få bilder i snöig skymning på det…

När rastgården blev tom gick vi några varv där inne också innan det var dags för oss att åka hemåt igen. På väg hem gick det långsamt och alla körde väldigt försiktigt. Jag höll mig långt bort från alla långtradare och sjöng julsånger för Iris som inte syntes i backspegeln en enda gång på hemvägen.

Iris hämtar på förskolan

I dag hämtade Iris och jag vår granne på förskolan. Med oss hade vi pulkan och hon fick åka i stort sett hela vägen hem (lite bar asfalt med sand stoppade oss i kanske 100 m).

När Iris drar så drar hon och när jag bad henne gå sakta så började hon skälla, jag fick helt enkelt springa bredvid. På slutet när jag inte orkade springa blev Iris väldigt otålig.

Filmade lite längs vägen när jag sprang.

När jag kom hem var jag genomsvett och fick byta lite kläder men sen var vi ute på tomten och byggde snögubbar och snölyktor och vi åkte lite mer pulka. Snön smälter jättefort nu, det är nästan tre grader ute. Hoppas att allt inte hinner försvinna nu innan det trillar ner mer!

Snöööö!

Sent i går kväll började det snöa. Inga jätteflingor men det blev lite vitt på gräsmattan i alla fall. Därför var det underbart att vakna i morse och kunna konstatera att det trillar ner över en decimeter snö!

Vi lämnade det snövita huset och åkte hem till husses föräldrar i Åhus på lite adventsfika. Det snöade hela vägen dit och det hade kommit nästan lika mycket snö där, vi började med att skotta garageuppfarten.

Lina ville hellre gå in i värmen under tiden som Iris,husse och jag stannade ute och skottade.


Efter fikamys inne i köket gick vi en promenad på stranden och då var även Lina med (även om hon helst höll sig så långt ifrån vattnet som möjligt).

På Burlövs BK

För några dagar sedan träffades Eva, Gabrielle och jag med våra vovvar på en för mig ny BK, Burlöv i Malmö.

Eva hade ett par underbart blå lundhags-byxor på sig! Jag kände mig som en grå mus med mina tråkiga! Eva påminde mig lite om Plupp med sitt fina röda hår  ihop med det blåa.

De blev kommenderade i fria följet och Vegas svans viftade lika mycket som sist under täcket. Vega visade oss alla att hon gillar att hoppa över hindret massa, massa och sen tränade de på rutan också.

Viktigast av allt var att de hade buskul med kampleksaken som Eva har gjort.

Iris och jag tränade bara på att kliva in på en gräsplan och bete oss som om vi skulle tävla. Dvs en transport med kontakt in och sen inte släppa fokus. Fröken Iris tycker att sitta still i tre sekunder och vänta på att tävlingsledaren Eva ska säga något är svårt.

Det är som att Iris tror att något är fel och känner sig tvungen att ändra position, låta mig märka att jag tydligen och uppenbarligen glömt bort henne där nere på marken. Iris låter när hon vill tala om det.

Därför mängdtränade vi på bara det. Ibland ballar Iris ut och tar ut sin frustration med känguruhopp och jobbiga ljud. Då lägger jag henne ner en stund, vänder ryggen till en litet ögonblick och så börjar vi om på ny kula.

Desto mindre konflikt i träningen desto bättre. Förhoppningsvis får vi utdelning på träningen snart, även om Iris just nu är en skendräktig ko med kanske något minskad inlärningsförmåga. Eller så är hon precis som vanligt, skönt att ha något att skylla på i alla fall!

Cajsa och Gabrielle tränade även de fritt följ och rutan. Cajsa var mitt i löp och kanske lite nosigare och mer lättstörd än när jag sett henne träna förut.

Cajsa hade en ny tennisboll med pip i som hon fick som belöning. Jag busade med Cajsa och tennisbollen, det var roligt tyckte både hunden och jag.

Lilla Cajsa och tennisbollen bjöd på ett busbeteende på slutet som fick oss att börja prata om signaler och belöning och en massa andra intressanta saker. De är lite speciella våra vovvar!

Det är tur att de är så söta så att man förlåter dem.