mars 2013 – Sida 2 – Livet med dobermann

21 mars, 201321 mars, 2013

Promenad med Plexus

I dag åkte Iris och jag in till Lund och gick en promenad med dobermannkillen Plexus och hans matte. Vi har träffat dem båda en gång förut men då hann jag inte uppfatta mer än att unge herr Plexus uppförde sig lite som ett popcorn. Studs-hopp-hopp-popp!

Därför var det det lite spännande att träffa honom igen och se om han poppar jämt eller om det bara var då den gången. Men det visade sig att nästan alla tassarna höll sig i backen nu och vi började promenera längs fält och vattendrag. Vi pratade massor längs vägen och hundarna stretade på i sina koppel. Det finns galet mycket att prata om när man har dobermann!

När vi kom till en lämplig äng fick Iris gå lite lös. Plexus också. Sen sa det vrrooom kan man säga. Plexus gillade att springa! Iris följde med honom en liten bit men mest stod hon faktiskt bara och tittade efter den lille kanonkulan iklädd overall. Det blev ett bra tillfälle att öva inkallningar med Iris, tack för det Plexus!

Nästan två timmar senare var vi tillbaka där vi började och gick in i en rastgård där hundarna fick skutta runt som de ville innan Iris och jag hoppade in i bilen och åkte hemåt igen.

Sen måste jag bara kommentara den där overallen som Plexus hade på sig. De är så söta med dem på våra vovvar! Bakbenen ser ut att vara helt raka och hela hunden ser ut som ett stort gosedjur! Iris måste nog skaffa sig en bara för att!

20 mars, 201320 mars, 2013

Pinne i mossan och sök

I dag åkte två volvo-bilar till skogen. I den ena bilen satt Kira och hennes husse och i den andra satt Iris och jag. Som ni ser på bilden nedan så var det inte 2-3 dec snö som trillade ner här som utlovat.

Vi började med att lägga varsitt spår till hundarna. Jag som har problem med att Iris vevar runt i spåret och samtidigt vill veta exakt var jag har gått i skogen får stora problem när jag då vill göra ett svårare spår åt Iris.

När jag hade gått ungefär 50 m av spåret kom jag på lösningen; plockade upp en gren från marken, satte spetsen i mossan och började gå. Efter mig ritade jag en tunn linje i snön och nu kunde jag gå som jag ville kors och tvärs i skogen och behövde inte fundera på riktmärken, snitslar eller att försöka komma ihåg hur jag gått. Det var bara att knata!

Kors och tvärs och med många vinklar gick jag och jag la ut fem saker längs vägen. Snö är inte bara av ondo när man vill spåra.

Sen fick spåren ligga under tiden som vi gick en sväng med hundarna. Lite över en h senare gick vi spåret och mitt tunna streck i backen var en hit. Jag kunde gå efter hur cool som helst och lugn berömma när hon gick i spåret och inte en enda gång var jag osäker på var jag gått. Skönt. Iris slarvar på raksträckor och skärper ihop sig när det svänger mycket och ofta.

Efter spåren körde vi varsin liten sökövning med Kira och Iris. Kira fick träna på att skalla ordentligt på dold figurant (jag). Iris fick också leta rätt på dold figurant, fast hon försökte bryta sig in i gömstället så Christian fick mota bort henne många gånger innan hon kom i gång att skälla. Efter det fick Iris markera honom när han satt helt öppet och vi pratade om sätt att få Iris att inte braka rätt in i honom som hon lätt gör. (Vilket är en ny sak hon börjat med och inte gjort på andra figuranter när vi testat lite.) Märkligt men likväl något vi måste få bort.

Sist men inte minst bjuder jag på en liten filmsnutt; hur det är att ligga dold figge under kammonät när en dobermann skallmarkerar. Duktiga Kira.

18 mars, 201319 mars, 2013

Banan gör comeback!

Efter att ha jobbat tre nätter på raken på barnsjukhuset i helgen blev det nu äntligen måndag och härlig ledighet som väntar! Ledighet är lika med hundträning och i dag kom Nemo och Fabian hem till oss av just den anledningen.

P g a blåsten utomhus höll Iris BK stängt för träning och istället körde vi träning inomhus. Jag hade nämligen lyft in vår gamla ”sökbana” som stått ute och oanvänd hela vintern, torkade av den lite snabbt och så tränade vi inne i hallen.

När Nemo kom körde vi T-sök med alla tre vovvarna. Lilla Lina fick damma av nosen och vara med och markera burkar, hon är så söt och lugn när hon luktar och letar.

Efter kom Iris som visste vad hon förväntas göra, taggad till max och därför både knaprade och krafsade på banan så spånskivan sakta men säkert började falla i bitar. Tack gode gud för klickerträning och en Irissäker bana. Efter några sök så hade hon nästan helt slutat tokkrafsa och la sig ner fint vid rätt burk.

Roligast att se var ändå Nemo, killen som hade noll koll och som efter några försök inte bara fattade vad han skulle göra (nosa på alla burkarna) och att det var något visst med den med T i. En markering i form av krafs/skall/sättande kommer inte att vara några konstigheter att få till. Han testade alla tre nästan direkt när han tyckte att husse var för långsam med belöningen för rätt burk!

När vovvarna nosat efter T en stund föreslog Fabian att vi skulle åka till lilla skogen och köra sök. Först var jag inte så pigg på att ge mig ut i blåsten men efter två sekunder så hade jag ångrat mig, klart vi skulle åka till skogen!

Väl där bestämde vi oss för att belöna Nemo med kamp när han hittade mig men inte ge honom leksaken då han går igenom en fas just nu; ta leksaken och aldrig lämna tillbaka den.

Med kampleksak i en hand och iphonen i andra kunde jag agera både figurant och fotograf där jag satt och hukade bakom ett träd när Nemo kom farandes.

När Nemo hade hittat mig några gånger plockade jag ut Iris och körde det jag slarvade med sist. Dvs fokus på mig från att hon klev ut ur bilen, fotgående till stället där jag skickade henne. När hon hade hittat Fabian kallade jag ut henne från skallmarkeringen och sen fick hon kampa med Fabian som belöning. Gick jättebra och efter två lyckade skick var jag så nöjd att vi slutade där. Vi körde Nemo en omgång till innan vi åkte hem till oss igen.

Väl hemma fick hundarna springa runt på tomten en stund tills grannen kom ut och klagade på att det skälldes, då gick vi in och fortsatte med T-söket en stund.

Hela gänget uppmärksammade att Fabian hade skinkbitar som belöning och satt så här fint och väntade på att få smaka.

Nu återstår det att se om det ska vräka ner snö på oss som utlovat eller om vi får behålla barmarken och Iris BK kan öppna när vinden lagt sig. Nu ska jag inte jobba många timmar denna veckan så oavsett väder blir det mycket hundträning!

17 mars, 201317 mars, 2013

Olika intressen

Iris och jag gillar att göra saker tillsammans men vi har även egna intressen.

I dag när jag hade jobbat natt och husse redan hade varit ute på långpromenad med hundarna så tänkte jag till exempel ägna mig åt ett eget intresse; mina pelargoner. Fixa, vattna, kolla så sticklingarna har det bra osv.

Iris fattade vinken och bestämde sig för att också ägna sig åt ett av sina intressen. Hon gick ut till hundgrejjerna i groventrén, satte tassarna på bänken och hämtade ner sin bitkudde. Inga konstigheter.

Hon sprang lyckligt omkring i vardagsrummet och brottades med och bet i kudden.

Iris tyckte det var ologiskt att jag fick fortsätta med mitt när hon blev av med kudden nästan direkt.

15 mars, 201315 mars, 2013

Sök, spår och lydnad!

Först tränade vi med Kira och hennes husse, sen tränade vi med Nemo och hans husse och i går tränade vi med dem allihopa!

Nemo fick på sig ett SBK-täcke och fick testa på sök för första gången! Han var duktig på att springa ut och hitta men lite sämre på att lämna ifrån sig leksaken när han fick sin belöning. Han ville inte komma och lämna den till husse, det var mycket roligare att behålla den för sig själv. Klassiskt.

Nemo och Fabian kampade väldigt mycket och körde byteshandel för att Nemo skulle fatta att det var kul att lämna saker till husse. Lite övning på det där och det kommer att bli skitbra.

Efter Nemo var det Iris tur att söka rätt på folket i skogen. Iris är snabb, hon letar bra och när hon hittar så voffar hon bra.

Det vi (läs jag) behöver öva på är transporter och skick och fokus på mig tills jag säger att hon ska ut och söka. Hon är så taggad att hon är som en bulldozer på LSD för att hon så gärna vill ut och köra. Vid ett tillfälle slängde hon sig ut i kopplet och gjorde det med en sådan medvetenhet och fart att jag tappade kopplet fast jag höll i det ordentligt.

Samlat, lugnt och lydigt ska det vara hur kul det är är och hur taggad man än blir.

Sist körde lilla Kira. Hon som alltid brukar vara som en raket rakt ut och sätter sig och skäller så fint brydde sig knappt om mig efter att hon hittat mig på första skicket. Det var en fläck ungefär 2-3 m ifrån mig som luktade så gott att jag kunde få ligga där jag låg utan att hon brydde sig. Jag är väldigt nyfiken på vad det var, gissar på familjen vildsvin.

De andra skicken (hon hittade mig en gång till sen) gick mycket bättre. Då var hon som vanligt och hittade, skällde och fortsatte skälla tills husse kom.

Efter att vi kört alla tre hundarna gick vi spåret som vi lagt ut innan vi började med söket. Iris var lika spretig som vanligt. Det irriterar mig att hon har sån koll på spåret, hittar apporterna men sysslar med allt annat också.

Nu när det var snö på backen passade jag på utnyttja att jag kunde se exakt var jag gått och gav henne beröm när jag såg att hon gick ordentligt i spåret och jag inbillade mig att hon tog åt sig lite av det.

Färdigsökta och färdigspårade åkte vi till Söderåsens BK och fikade innan vi körde lite träning på gräset där. Blev bara en kortis för mig och Iris, vi ägande mest tid åt Nemo och överöste husse med tips så jag tror att det gick runt i huvudet på honom till slut.

En väldigt bra dag, så skönt att det är ljust så länge att man hinner gör allt på samma dag också innan det blir mörkt. Kändes vårigt trots all snön.

14 mars, 201315 mars, 2013

Iris hittar utomhus!

I går var Nemo här med husse Fabian. Sist de var här testade jag att lägga ut en T-påse i trädgården och försökte säga åt Iris att hitta den, det gick inget vidare. Nu ville jag göra samma sak men med framgång.

Därför körde vi tre inomhussök av lite olika svårighetsgrad innan jag gick ut och gömde ute. Plötsligt visste Iris vad hon skulle leta efter och hittade påsen! Tjoho! Något vi måste öva på är markeringen dock, just nu krafsmarkerar Iris så att saker flyger omkring när hon hittar. Jag tillät lite krafs och sen ett läggande förut men Iris kan ju inte göra något sansat så det får nog bli bara ett läggande. Det kommer sluta med att Iris gräver upp hela tomten när vi fortsätter träna utomhus annars.

Nemo letade rätt på sin leksak både inne och ute. Vi bollade rätt mycket idéer om hur man kunde träna vidare och vad tänka på. Det är kul att inte vara ensam om att träna på lustiga saker!

Efter leta-övningarna fick Nemo leka kuddkrig med Iris kudde. Han tyckte att det var roligt och vi försökte få honom att skalla lite efter kudden. Nemo är sparsam med sina voff när han inte springer efter Iris och vill att hon ska leka med honom…

Iris hörde att vi hade kul ute på tomten utan henne så hon bröt sig ut genom dörren. Kul, nu har jag två hundar som öppnar dörrar när de känner för det. Duktig Iris.

När vi lekt klart med Nemo fick Lina och Iris komma ut på tomten också.

Iris fick också bita en stund i sin kudde och hon är mycket sämre än Nemo på att hålla ett fint tag om kudden med sin lilla mun, hon vill helst ta omtag och bita mer på den. Däremot är hon mer pippitokig rent allmänt i sin kudde och talade tydligt om för Nemo att han inte behövde vara i närheten när hon skulle bita eller bära runt på den.

Lina drogs bara med av den uppspelta stämningen och tyckte att någon skulle leka med henne i stället för att bry sig om den där jutesaken.

Nemo, som alltid springer efter Iris och voffar på hennes uppmärksamhet fick uppleva något nytt när han sprang runt med kudden i munnen, Iris följde honom som en skugga och sprang efter. Jagad och uppmärksamhet från Iris på samma gång, helt ombytta roller och Nemo var lycklig!

13 mars, 2013

Spår, sök i björken och lydnad

I går träffade vi Kira och hennes husse för att träna. Vi började med att åka ut till fälten under stora kraftledningarna och lägga spår. Det fina vädret gjorde att alla rådjur och harar var ute och vår-skuttade på fälten också, maximal störning som inte var helt välkommen kanske.

Det var skönt att sitta i solen en timme och prata hund och beundra snödropparna innan vi gick spåren i alla fall…

När det sen var dags att gå Iris spår såg jag hur två harar gjorde sitt bästa för att rulla runt i gräset ungefär där Iris andra apport låg. Jag hade redan ont i skallen när vi skulle gå spåret och jag kände lite att detta får gå som det går.

En pigg Iris vindade mycket både hit och dit men hittade sin första apport i form av snusdosa med hundgodisar i. Efter en vinkel var vi sedan på väg mot hararna. En av dem låg dessutom kvar och trycke i gräset och jag bad en liten bön till hundgudarna att den skulle ligga kvar så kanske, kanske Iris bara skulle känna doften av den och inte bry sig mer än att hon spårade på. Icke, haren låg och tryckte tills vi var i jämnhöjd med den, då hoppade den upp och iväg som en raket. En väldigt glad överraskning tyckte Iris och jag kan säga att den inkallningen hade jag kunnat se mig om efter i stjänorna, Iris tolkade det som att haren var till henne i hennes spår. Inte nog med det, en hare till som måste ha legat på samma ställe sprang upp och i väg åt ett annat håll.

Efter det ägnade vi en halv minut åt att spana efter harar innan Iris var samlad nog att knata vidare. Själv visste jag inte längre var jag hade gått eller inte men Iris hittade en leksak, en dosa till och en kamptrasa så vi fick med oss alla sakerna hem i alla fall. Hon gav inte upp hoppet om att haren skulle komma tillbaka dock och spanade som tusan.

Efter det åkte vi hem till mig och körde otippat lite sök på tomten! Jag gömde mig i cementgrejjen längst ner i hörnet på tomten och Kira hittade mig och skallade så fint ner på mig tills husse kom.

Sen klättrade jag upp en bit i en av våra björkar och försökte bli ett med trädet. Kira hittade mig och satt under mig och voffade lika fint uppåt. Duktig Kira fick sedan fri lek på tomten med sin kampdutt en stund.

Efter det körde vi lite lydnad på Iris BK. Jag tog ut Lina och hon fick träna en stund på lite småsaker där hon fick rätt och beröm för allt hon gjorde (det är så att vara Lina). Kira bestämde sig för att komma och kolla vad vi gjorde och det gillade inte tant Lina. Kira gillade inte att tant Lina blev sur och hög ordväxling mellan de två utbröt. När vi hade fått in våra respektive djur igen så var det ingen av dem som var sur utan vi tränade vidare bara.

Sen skulle vi testa att lägga en liten plats och det passade bra då Lina ligger som en sten. När vi hade lagt hundarna och gått ut såg jag hur Lina låg och vände bort huvudet från Kira, hon vågade inte ens titta åt hennes håll utan låg och tittade i motsatt riktning. När hon hade legat någon minut kastade hon ett getöga åt Kiras håll, såg att Kira tittade på henne och då reste hon på sig direkt och började smyga mot mig. Kira var visst lite läskig trots allt.

Jag bytte hund och hämtade Iris som legat och gasat upp sig själv i bilen rätt så rejält. Bestämde mig direkt för att ändå träna med Iris lös och det gick hur fint som helst. Både Kira och Iris brydde sig bara om husse/matte och tränade på.

Ungefär nu övergick mig huvudvärk i att känna mig kräkfärdig och ungefär 30 sekunder senare var jag uppe i badrummet och överlämnade min frukost och toalettguden. Belä! Kände mig inte så träningssugen efter det utan ville mest sitta still på en stol i solen tills Kira åkte hemåt.

Jag gick in och kräktes lite till och upptäckte att Lina hade två hål på sidan av huvudet. Nu fattade jag varför hon hade rest sig när vi skulle köra plats, det sved nog lite i kinden efter att Kira och Lina pratat med varandra.

12 mars, 201312 mars, 2013

Hundträning blev kräk

I dag var jag ledig och skulle träna hund. Ändå vaknade jag med huvudvärk och kände mig lite risig. Nu stoppar inte lite skallbank mig från att träna hund så träna gjorde vi. Någon gång i slutet av träningen mådde jag plötsligt illa också. Illa som i att ”hundträningen inte alls var prio ett längre och jag fort ville in och kräkas”.

Efter det kräktes jag lite till och låg sedan på soffan och värmde fötterna på Lina. Tog inte lång tid innan Iris också ville vara med även om det inte dög att ligga var som helst. Hon skulle in mellan mig och Lina. Fråga mig inte varför, Lina och Iris ligger inte ens nära varandra i vanliga fall. Kanske var det för att hon brukar ligga där, kanske var det för att hon ville se till att Lina inte fick för mycket uppmärksamhet, ingen vet.

Rätt mysigt blev det i alla fall och vi somnade alla tre på rad efter en stund. Mina älskade små vänner som vill vara nära när jag känner mig krasslig!

Istället för bilder och redogörelse från dagens träning blir det därför en bild från instagram-kontot. Nu ska jag sova så jag är pigg och mår bra i morgon, ska jag göra ett nytt försök att träna hund nämligen!

10 mars, 201310 mars, 2013

Jan pratar, jag lyssnar

I dag var det föreläsning med Jan Gyllensten i SDK Södras regi. Jag var givetvis där och lyssnade hela dagen!

Jag har bara träffat Jan i samband med att vi hyrde hans lokal för inte så länge sedan och det var med stor behållning som jag nu lyssnade på vad han hade att säga om hundars mentalitet.

Jan gick igenom allt från nerver till aggressioner och vad det är vi mäter på våra mentalbeskrivningar och mentaltest. Han pratade även mycket om förutsättningarna för hundars lärande och den otroligt viktiga leken och hur han såg på det hela.

Det var mycket som snurrade i huvudet när jag satt där och lyssnade. Jag har sedan en tid tillbaka tänkt ta en lektion för Jan och ska nog se till att boka den så snart som möjligt när han har tid. Det är så mycket saker jag vill höra hur han tänker applicerat på just Iris och träningen av henne.

Jag ogillar träningsmetoder som går ut på att vara fysisk mot hunden. Jag kan självklart korrigera fel med att ta i hunden men jag vill träna hund på hundens villkor och bygga träningen utifrån hundens vilja att samarbeta med med mig som förare, inget annat. Min uppfattning är att Jan är helt inne på den linjen och sånt gillar jag!

9 mars, 20139 mars, 2013

Årsmöte i SDK

I dag var det årsmöte i Svenska dobermannklubben. Jag var där och röstade och fotade. Eller så gömde jag mig längst bak i rummet och läste serietidning, mumsade på fika och spelade Nintendo med min lille coola kompis som också var med på mötet.

Jag vet inte om vi var ovanligt många eller ovanligt få men jag vet att mötet gick bra och alla var glada och snälla.

Vår styrelse är bra tycker jag och det känns som att deras positiva attityd smittar av sig inom klubben, roligt!

Anna-Clara om Hunden ska flytta, igen.29 september, 2023
Ja djuren brukar vänja sig fort och märker av hur vi människor mår och agerar där efter. Jag har flyttat…
Sara om Hej igen kompis31 december, 2022
Så fint att du bloggar igen. Den är ju en av anledningarna till att man skaffade dobbis (och gjorde att…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Det fanns inga gamla bilder på kameran på henne. Men jag insåg att själva bloggen är en liten skattkista gällande…
Madeleine om Hej igen kompis1 november, 2022
Tack Bettan!
Bettan om Hej igen kompis28 oktober, 2022
Åh, vad roligt att du är tillbaka!