I dag åkte jag för att träna med Eva. Precis innan jag åkte kollade jag på facebook om någon mer anmält sig till att följa med. Jag upptäckte två saker 1 Ingen hade annonserat att de skulle komma. 2 Vi skulle ses kl 12 och inte kl 13 som jag trodde.
Slängde in Iris i bilen, ringde Eva och sa att jag blir lite sen jag! När samtalet var slut blinkade något till i ögonvrån på instrumentbräadan, bilen ville bli tankad och lampan lyste. Åååhhhhhhh!
Som tur var är Eva en förstående individ och var inte arg eller bitter när vi kom. Däremot hade hon mer eller mindre tränat klart med sina hundar och sysselsatte sig med att träna med Vega på aktivitetsbanan.
Jag rastade Iris och sen gick vi ut på planen och började träna. Tanken var att kedja 3-4 moment och försöka få fröken att hålla ihop under den tiden. Vi fick lite extra störning av diverse skällande hundar i bilar och av två kvinnor som kom gående med varsin liten hund i koppel och ställde sig på gräset och pratade med varandra. Iris brydde sig icke, jag tränade hopp, inkallning och linförighet så hon var lös under tiden som de stod där.
När de pratat klart försvann den ena och den andra började bygga bana med en tredje kvinna som kom ut med världsrekord-många rallylydnadsskyltar. Iris och jag tränade på med samma övningar. Plötsligt lämnade Iris min sida och sprang iväg mot klubbhuset. Va fan nu då, tänkte jag innan jag såg varför hon sprang. Kvinnan med den lilla hunden hade knutit fast sin hund en bit bort vid kanten av planen där grus och gräs möttes.
Min jävla hund sprang fram till den lille, stannade precis framför hunden skällde två arga voff och kom tillbaka till mig. Jag var inte nöjd och kommenderade ligg samtidigt som jag bad så hemskt mycket om ursäkt.
Inte matten men hon med de tusen skyltarna sa surt att om jag inte hade koll på min hund så skulle jag inte ha den lös. Jag bad återigen om ursäkt och sa som det var att så där brukar hon inte göra. Jag hörde inte vad hon svarade riktigt men det var surt mummel om att jag använt ordet ”brukar”. (Men man ska faktiskt aldrig säga aldrig, de är hundar inte robotar). Så jag svarade med att be om ursäkt en tredje gång och sa att om jag haft en hund som ”brukar” göra så, ja då hade jag inte haft henne lös.
Då svarade hon fortfarande irriterat att det faktiskt fanns stora ytor att träna på och att hon inte fattade varför jag tvunget tränat så nära dem och den uppbundna lilla hunden och tyckte att jag skulle gå någon annanstans. Jag bad då för fjärde gången så hemskt mycket om ursäkt och sa som det var, jag hade inte ens sett att hunden satt där den satt så långt ifrån dem, innan jag kopplade Iris och började gå mot Eva och Vega.
Inte nog med att jag skämdes, jag blev jätteledsen över att hon liksom utgått från att jag gjort det med flit eller medvetet inte tagit hänsyn. Växlade några ord med Eva innan jag tog med mig Iris bort till agilityhindren och körde A-hindret, balanshindret, gungbrädan och hopp några gånger för att inte deppa ihop helt.
När vi hade kört några varv där hade rallyskyltarna spridit ut sig över ett större område av gräset och hindret där jag tränat med Iris var nu den lille hundens nya ställe att stå uppbunden. Vare sig jag ville eller inte fick jag byta träningsplats. Satte Iris i bilen och satte mig hos Eva/Vega en stund och pratade. Det var skönt att kunna prata med Eva en stund efter att det hade hänt, Eva är cool och det kändes bra att hon var där när det hände.
Efter det var jag inte riktigt på g längre kan jag säga. Men efter en stund gick jag bort till den andra planen och hämtade ett nytt hinder och ställde upp på parkeringsdelen av planen.
Iris var inte särskilt samlad utan tjuvade samt hoppade på mig när det var dags att träna. Så vi övade lite extra på att sitta kvar och vänta på kommando och försökte få till mer samlade ingångar.
En enda gång gick jag in på planen igen. När rallykvinnorna tog paus/bytte hund kommenderade jag fot och gick rakt ut till hindret där vi tränat från början, körde ett lydnadsklass två-hopp och sedan tillbaka igen. Jag var tvungen för min egen skull att känna att jag hade kontroll på min hund.
Sen chillade vi mest resten av tiden, titta på när Eva tränade med Selma och Hedvig också.
