Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 Livet med dobermann – Sida 55 – En blogg som handlar om hund, hundträning och hundliv!

Tisdagsträning i Lund

Vi körde inte bara platsliggning i går. Eva tränade alla sin tre hundar en bit bort framför speglarna så jag ska ärligt talat säga att jag inte såg så mycket av träningen. På slutet när Iris och jag hade tränat klart körde hon i alla fall hopp med Vega och då passade jag på att fota.
1okt13.4

Gabrielle och jag tränade lite närmare varandra och tillsammans. Gabrielle hjälpte Iris och mig med att kommendera oss genom några moment vilket är det vi behöver träna mest på förutom platsen. Sen gjorde jag samma sak för Gabrielle och Cajsa.

När det var klart hämtade Gabrielle lilla fröken Daisy (Molecularis Douala) som hon passade över dagen och hon fick komma ut och träna en stund hon också. Jag har träffat Daisy som hastigast några gånger förut och hon är en väldigt glad och trevlig tik. Träningssugen och positiv liksom.
1okt13.1
Under tiden som Daisy tränade på att vara passiv en stund kom Eva och Vega och satte sig hos oss och pratade. När vi körde LO-mästerskap häromdagen blev Vega märkbart rädd/störd under tävlingen och det är något som Eva jobbat så mycket på i deras träning. Eva jobbar jättefint med och mot Vegas rädslor och i vanliga fall märks det knappt att Vega har lätt för att gå ner lite om det är något som händer eller känns läskigt.

Men just när de ska tävla eller det blir en tävlingslik situation så kan man ju inte som förare hjälpa hunden som Eva skulle ha gjort annars, då är det ju bara att avbryta tävlingen. (Eva skrev om det på sin blogg om ni vill läsa hennes egna ord om det som hände i söndags.) Knepigt är vad det är.

Vega brydde sig inte om vårt prat, hon vara bara söt i sitt Sverige-halsband. Vi är rätt bra kompisar Vega och jag och jag kliade henne lite bakom örat en stund också.
1okt13.2

Innan det var dags att bege sig hemåt fick Daisy ett glädjeryck och plötsligt tyckte jag att hon var väldigt lik en viss Iris! De är bra på att hoppa våra små djur!
1okt13.5

Iris skalle i backen i mitten

Mötte Eva och Gabbi i Lunda i dag för att träna med hundarna. Jag var först på plats och hann träna en stund med Iris innan de andra dök upp.

När vi väl samlades alla tre och Gabbi frågade om vi skulle köra en platsliggning så var jag supersnabb med att svara ja och önskade direkt att få lägga Iris i mitten. Ibland tränar man saker för sig själv och tror att hunden kan det även med störning eller i ny miljö men har fel, fel, fel när det väl kommer till kritan och hunden kan inte alls.
1okt13.3
Därför var det väldigt skönt och kul att kunna ta den här bilden på våra tre dobermanntikar med Iris skalle i backen i mitten! Hon kan och hon är duktig och jag litar på henne på ett helt annat sätt nu. Hurra!

Te i trädgården!

I går hade vi middagsgäster och en av gästerna är lite yngre och gillar att kasta boll till Iris. Men så blev lite kallt att vara ute under kvällen i går och inomhus kastar vi ju inte boll så då fick vi hitta på något annat.

Vill du se när hundarna letar upp en te-påse? frågade jag istället. Det ville han.

Så jag tog fram burkbanan och så fick han vara den som placerade ut burken med te och sen turades Lina och Iris om att leta och markera. Det blev jättebra och både hundarna och lille gästen gillade det. Vi testade till och med att gömma en tepåse till Iris i vardagsrummet som hon fick leta efter, hon hittade den efter en lång stund.

Idag hade jag lust att köra mera. Det var ju rätt kul att pyssla med burkbanan igen! Men redan efter några markeringar på banan var jag uttråkade och gömde i vardagsrummet och ett av gästrummet istället. Både Iris och Lina fick göra och båda hittade.

Efter en stund började jag snegla ut genom fönstret och föll för frestelsen, jag skulle testa att gömma utomhus i trädgården!

Men innan jag berättar hur det gick vill jag visa vad det var jag gömde för Iris. Då en hel tepåse är så stor att till och med jag med lite tur skulle kunna nosa upp den så slaktade jag en tepåse och gjorde två uppletandegrejjer av den. Den gula pappersförpackningen som påsen ligger i rullade jag ihop och häftade ihop. Dvs inget te alls i den utan bara papper. Själva tepåsen klippte jag upp och hällde bort 90% av innehållet och satte sedan ihop en minipåse för Iris att leta efter.
30sept13.3
När det var klart låste jag in Iris i hallen och gav mig ut och letade rätt på några bra gömställen. Den lille tepåsen pillade jag ner mellan några  stenar i kanten på jordgubbslandet.
30sept13.1
Pappersrullen petade jag ner i stupröret på baksidan innan jag hämtade Iris och bad henne leta.
30sept13.2
Iris sprang runt som en tok men betade liksom av en bit av tomten i taget. Första nosade hon runt altanden, sen vid förrådet osv. Inomhus är hennes letande helt planlöst men nu jobbade hon mycket tydligare av ett område i taget.

Jag kuunde inte låta bli att filma men jag blev så till mig när hon hittade den första tepåsen att jag stängde av telefonen som en ren reflex tyvärr! Hon fick en tennisboll som belöning och när hon sprungit några varv med den på tomten kallade jag henne till mig, tog bollen och sa ”leta” igen. Jag var sjukt nöjd när min lilla hund satte nosen i gräsmattan och började leta direkt! Den lilla pappersrullen hittade hon bara någon minut senare och blev det lite bättre filmat!

Karma-klövar

Ibland är livet lite rättvist och man får vad man förtjänar faktiskt.

För ett tag sedan berättade jag om hur jag stannade till längs motorvägen och hjälpte till vid en trafikolycka och skjutsade några personer som blev stående i det avstängda körfältet hem till Hörby. (För den nyfikne, läs mer här).

För mig som blir lycklig av att hjälpa andra människor var det inga konstigheter att jag gjorde det, nu när jag även fick en present för det så blev jag däremot ännu gladare!

Det visade sig nämligen att en av dem jag skjutsade hem från den avstängda E22:an var jägare och han frågade om jag var intresserad av att få rådjursklövar, klart jag var. Så i går när vi hade tävlat klart på Ruckelbo åkte jag in till Hörby och hämtade dessa tjusiga klövarna. Fyra rådjur och fyra vildsvinskulting blev det! Jag kallar dem karma-klövarna.
tassarsept13
Nu ska det med andra ord släpas klövar genom skogen och testas på det här med viltspår!

Alla bra tips på vad som kan vara bra att tänka på mottages tacksamt då vi är noviser på detta.

LO-tävling!

I dag var det LO-mästerskap hos Marina och Kent på Ruckelbo! Dvs vi i dobermannklubben här i Skåne gjorde upp om titeln lydnadsmästare 2013. Jag och Iris var med även om vi inte trodde vi skulle knipa vinsten utan mer för att ställa upp så att den eventuella vinnaren skulle få fler att vinna över, hehe.

Däremot skulle vi försvara förra årets vinst i dobbisracet, där trodde jag stenhårt på seger i år igen.

Iris och jag var ekipage nummer tre ut på planen och tack vare att snälla Stefan bestämde sig för att fota med min kamera så fick jag något så ovanligt som bilder på mig själv! Jättekul!

Stefan var dock snäll när han fotade för det värsta är inte med på bild. Iris var duktig på lite och dålig på mycket kan man säga. Om inte annat så bytte hon sida och började kuta på min högra sida under språngmarschen, det säger rätt mycket om vår dagsform. Vi var katastrof helt enkelt.

Jag tröstar mig ändå med några småsaker. Tandvisningen som varit jobbig för Iris när hon var yngre gick bra idag. Hon satt kvar tog det lugnt när domaren kollade. Jag såg inte att Iris tjuvade på något moment. När jag satte henne inför hoppet och inkallningen så satt hon kvar tills kommandot. Bra.
28sep13.1
28sep13.4
Läggandet var segt och dåligt men hon såg i alla fall glad ut på svansen när hon låg där.
28sep13.2
Iris har i alla fall snappat upp det där med utgångspositionen. Hon sätter sig rakt och flera gånger var hon verkligen dikt an mig (istället för som många hundar som väntar på belöning gör och lutar låångt ut från föraren)
28sep13.3

Sen var det dags för dobbisrace och Iris fattade vad som var på g redan innan jag hade lämnat ifrån mig kopplet till Pontus som skulle hålla i henne.
28sept13.6

Alla andra tror jag hade (kamp)leksaker med sig att locka på hunden med men jag bara lämnade Iris och gick.
28sept13.7

När det var dags för prisutdelning så visade det sig att vi kom trea trots allt, kors i taket. Och vi vann inte dobbisracet, kors i taket igen! Iris var mer än nöjd ändå, hon fick en ny boll som pris. Själv kände jag mest att det var kul att träffa de andra dobermannägarna i Södra, vi är ett härligt gäng faktiskt.
28sept13.8
Sen blev jag bara mer sugen på att träna mer med Iris, det blir så när det går dåligt! Hoppas att veckan som kommer bjuder på mycket sol och bra träningsväder.

Renoveringsobjekt med hjälp av Iris

Vi har ett litet sovrum på övervåningen som vi använt till att förvara ren tvätt och strykbrädet sedan vi flyttade in. I dag fick jag ett ryck och bestämde mig för att börja fixa rummet så det går att använda till något vettigt. Steg ett är att riva ner de rosa tapeterna och måla om väggarna.

Påbörjade därför tapetnedrivningen och som vanligt fick jag sällskap av min lilla hund. Hon hämtade en leksak och envisades med att lägga den i sopsäcken ett antal gånger (Du lägger ju saker i säcken matte så varför kan inte jag lägga min boll där?) Hon fick ett ben och låg och knaprade på det en stund tills jag började fukta väggarna med en blomspruta, då ville hon vara med och hjälpa till igen.
irishjalp27sept13
När husse kom och hämtade henne för att de skulle springa 8 km tillsammans fick jag arbetsro och behövde inte kolla om det låg en boll i sopsäcken varannan minut, däremot var det inte alls lika kul längre och jag slutade för dagen. Det är roligare med medhjälparen Iris!

Kängor är coolare än klackskor

I kväll har jag varit med mina arbetskollegor i Malmö och ätit på restaurang. Mycket trevligt! Jag är inte så bra på att hitta inne i Malmö och jag kan inte särskilt mycket om staden men jag har inget emot att vara där eller köra bil där. Storstad som storstad liksom.

Men när jag körde hem nu på kvällen och lämnade stadsljusen bakom mig och svängde in på den dåligt upplysta vägen förbi hästhagarna och hemåt, då kände jag plötsligt hur mycket jag trivs här utanför stan!

När husse och jag träffades bodde vi på Östermalm, jag jobbade i butik och hade alltid långa, fina naglar. Jag hade svarta stövlar med klack när jag gick till jobbet. Jag tivdes med livet i kvarteren runt Östermalmstorg.

När jag skulle fylla 30 år hade vi flyttat ut på Lidingö och jag köpte Lina till mig själv i födelsedagspresent. Jag läste till sjuksköterska och de långa naglarna och stövlarna med klack användes mer sällan. Istället köpte jag mina första kängor och fjällrävenbyxor (som jag fortfarande har kvar och vägrar slänga trots att de nu är grymt slitna) och spenderade mer tid i skogen än i Sturegallerian.

De första månaderna med Lina gick jag ner säkert 6-7 kg i vikt, jag märkte skillnad på vågen från dag till dag, men så gjorde vi inget annat än promenerade, Lina var ju stor när jag köpte henne.

Sen kom Iris, några år senare flyttade vi till Skåne och huset. Är jag inte ute med hundarna så är jag ute och gräver eller fixar i trädgården. Sågar upp ved. Vattnar häcken.

stanskogtecknat

Jag påstår att jag inte genomgått någon förvandling, att jag alltid varit samma Madeleine men ändå är det stor skillnad på livet före och efter hund. Det känns som tusen år sedan även om Lina i själva verket dök upp för dryga sju år sedan. Vem var jag innan hundarna kom in i mitt liv och minns jag de versionen av mig själv?

En bra söndag är inte längre att fika med en kompis inne i city, det är att ligga och glo på trädtopparna, gömd bakom en sten i skogen som sökfigge och vänta på det välbekanta ljudet av snabba tassar i skogen när en dobermann kommer i full fart. Vattentäta, varma kängor är tusen gånger coolare än svarta stövlar med klack och jag är så tacksam för mitt liv med hundarna!

Lite irriterande ändå

I dag började jag jobba först kl 1330. Gott om tid att åka och träna hund innan jobbet med andra ord.

Både Lina och Iris fick följa med då det var fint väder ute. När jag tränade med Iris satte jag Linas koppel i hopphindret, det räcker för att hålla Lina på plats. Iris drar med sig hindret över hela planen och sitter bara fast i hindret tillsammans med kommando ligg när jag tränar med Lina.
24sept13.1

Dagens övningar gick bland annat ut på att fila på en bra ingångsposition med Iris. Jag använde speglarna och satte Iris, gick någon meter och kommenderade fot så att hon själv fick hitta in till sidan utan att jag tittade ner eller vred in henne med kroppen.
24sept13.2
Lina var precis bakom oss och tur var väl det för plötsligt dök två lösa hundar upp och sprang i full fart mot oss. Jag hann precis greppa Iris halsband och sen tog jag fort tag i Linas koppel med andra handen och ropade argt NEJ! samtidigt. Hundarna vände tillbaka till sina ägare som nu hade dykt upp bakom hörnet och de bytte håll och gick bortåt. En av hundägarna vände sig om, sa förlåt och sedan fortsatte de gå bortåt.

Jag visste att Iris skulle springa efter dem så fort jag släppte henne men jag släppte henne ändå då jag ville få det ur henne direkt. Mycket riktigt, full rulle ut och jag ropade argt att hon inte fick. Halvvägs bort vände hon och kom tillbaka sen brydde hon sig inte mer under resten av träningen.

Allt gick med andra ord bra men jag kan ändå känna att det är lite irriterande ändå att jag inte hörde de tre personerna som kom gåendes ropa på sina hundar en enda gång trots att deras djur var max några meter i från oss. Att jag tydligt visar när min hund springer iväg att det inte är ok. Och hade det varit Lina och Iris som rusat fram så där hade jag antagligen stannat och bett om ursäkt på ett helt annat sätt än de gjorde. Jag tycker ofta att ägare till fluffiga eller lydiga hundar blir lite nonchalanta mot omvärlden. Är det någonstans jag inte vill behöva fundera på om Fluffy och Pyffy plötsligt ska komma kutandes när jag tränar så är det på klubben.

Nog om det.

För att verkligen försäkra mig om att Iris inte hade tänkt springa mot dem igen skickade jag henne att rondera lite stolpar och annat som låg åt deras håll. Kom på att jag saknar IPO-träningen rätt mycket, trist att det inte blev något mer av det. Vi gillar IPO!

Sist men inte minst så tränade jag hopp med Iris. Lina och Iris är skojiga. Lina hade gått och satt sig på andra sidan hindret men visade inte några tendenser till att hon ville hoppa när jag sa hopp. Iris sket totalt att storasyster satt fast i hindret och surade, hon bara hoppade. Tvärtom hade varit omöjligt!
24sept13.3
Notera Linas sura min och att hela bilden ser ut som ett fotomontage, Iris ser pytteliten ut och Lina ser jättestor och tjock ut!

Linas vanliga dag

I dag har Lina och jag varit ute på en skön och solig promenad bara hon och jag när husse var ute och sprang med Iris. Det är de bästa promenaderna tycker Lina när inte Iris är med alls! Då får Lina lite extra fjäder i svansen och kan nosa hur länge hon vill på alla fläckar och intressanta saker. Hon är dessutom alltid redo och beredd om och utifall hon ser en annan hund som kan behöva få sig en liten utskällning.
23sept13.2
Lina och jag gick på gatorna häromkring och ute på fältet i närheten. Lina hade precis rullat sig i högt, skönt gräs när husse och Iris kom springande förbi oss. Lina brydde sig inte så mycket om det.
23sept13.1
Efter det såg vi två andra hundar på fältet som vi tittade noga på. Den ena var labben som alltid brukar skälla, då skäller Lina alltid extra högt tillbaka.

Nu när vi bara såg dem på avstånd så tittade Lina bara på dem så länge att hon inte kunde hålla sig längre och var tvungen att hugga tag i kopplet och drog och studsade runt med det i munnen en stund. Sen gick vi vidare längs vägarna här på området och Lina såg till att gå så nära staketet som möjligt vid alla tomter där det bor hundar. (Lina vet precis vilka det är!)
23sept13.3
Vi gick först förbi skällande labbens hus, sen de två luddiga hundarna som alltid skäller mest, följt av huset där det bor två jrt, vidare bort till huset som har schäfer, förbi lilla terrierns hus, vidare bort till arga terrierns hus, till Linas boxerväns hus och sen förbi den lille frallans trädgård. Ingen var ute på sin tomt!

När vi kom hem till oss igen hade Lina inte fått skälla på någon annan än en katt och hade massor med kraft och energi kvar! Lina kunde därför tänka sig att leka en stund i trädgården med Iris (till Iris stora glädje)!
23sept13.4
Under tiden krattade jag löv och jag hann faktiskt kratta en stund innan jag såg att Lina var färdig med leken. Då kunde Iris göra hur många lekinviter hon ville, Lina brydde sig inte utan låg bara och tittade på henne. När Iris hade gett upp stängde hon ögonen och vilade lite.
23sept13.5
En rätt trevlig och vanlig dag i lilla Linas hundliv.

Vila sig i form med Iris

I dag skulle jag springa motionslopp med mina jobbarkompisar. Därför vilade jag mig i form denna söndagsmorgon för att ha maximalt med ork till själva loppet. Iris hjälpte till även om hon är lite dålig på det där med att vila ibland. Till slut gick det.
Irisbedsept13
Loppet på fem km sprang jag på 28 min och 14 sekunder. Kroppen kändes tung, jag tror jag saknade min springkompis Iris!