Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 Fysträning – Sida 3 – Livet med dobermann

Iris slutar aldrig springa

Just nu känns det som att hela tomten är ett enda stort gräva-grop-projekt. När man gräver gropar så kommer den sandiga jorden fram. När sandjorden kommer fram är hundarna där och gräver, leker och rullar sig. När de sen går in får vi sandlåda inne. Golv, sängar, soffan, ALLT är sandigt!

Därför har vi flyttat stängslet några meter in på tomten så att alla grävprojkten blir icke åtkomliga för hundarna.

Om det hade funnits en ogilla-knapp för hundar så hade Iris tryckt på den. Hon gillar icke att jag är och gräver grop på ena sidan staketet och hon är på andra! Det är på gränsen till djurplågeri tycker hon, i alla fall ylar och gnyr hon som om det vore det. Hon har hoppat över staketet minst en gång redan och börjat klura på var man kan gräva sig under. Sabla smarta hund!

I dag började grannen och jag dessutom gräva på ännu en grop då vi ska plantera häck. Lina och Iris fick därför vara inne i huset när jag var ute och grävde under dagen. Iris var inte helt nöjd med det heller så för att kompensera henne för innetiden så tog vi en cykeltur hon och jag.

Satte dragsele på Iris och så fick hon gå 800 m i drag för att värma upp/gå på toa/nosa. Jag ledde cykeln under den sträckan. Sen fick hon hoppa och skutta lös i kanske 100 m innan jag kopplade fast henne i draglinan som jag fäst i cykelstyret. Efter det var det varsågod och dra Iris.

Iris satte av i full fart och jag lät henne hållas, hon brukar falla in i lugnare tempo efter ett tag. Vi har ju cyklat när husse har sprungit tidigare (film och bild här) och då har jag ju bromsat lite hela tiden men i dag släppte jag på bromsen så att det inte skulle blir så tungt för henne.

Iris sprang i full galopp och hon slutade aldrig springa! Det sprätte upp grus på mig så jag fick lägga mig lite snett bakom henne med cykeln för att inte få stenskott i pannan.

Tänkte på hästen som dog på tävlingen i går och började klura på om Iris skulle falla död ner om hon inte slutade galoppera snart. När hon hade sprungit i galopp i 3 km och tungan hängde som en slips sa jag ååååååå sakta och Iris saktade ner. Stannade cykeln och klev av för att prata lite med min springare. Hon var glad och flåsade inte så särskilt mycket ändå.
Efter fotograferingen så vände jag på cykeln och vi rullade hemåt igen. Jag var helt säker på att Iris skulle nöjda sig med att trava men inte då. Full fart igen! Hon sprang hela vägen hem. Sista 500 m så fick jag säga åt henne att springa sakta igen, varva ner lite måste man faktiskt. Plus att vi hamnade bakom grannhunden som var ute på promenad. Det sistnämnda gjorde Iris väldigt frustrerad, hon ville springa ikapp honom också!

När jag kom hem kunde jag konstatera att hela rundan blev 7,3 km och att vi måste ha varit uppe i 25-30 km/h när Iris var som piggast. Undrar hur länga hon orkat springa så där i galopp? Ska hon få springa hur långt hon vill hur fort hon vill då och då?

(Jag uppdaterade min runkeeper i telefonen för ett tag sedan och konstaterade i dag att den börjat prata när man har den på, roligt även om jag blev lite rädd när telefonen började prata i fickan på mig första gången!)

Fördelar med lägenhet och kaninjakt

Iris bodde i lägenhet de första 2,5 åren av sitt liv. Lägenheten låg nära lite större trafikerade vägar. Det plus att jag gett mig fasen på att inte få ännu en hund som gör som Lina gjorde när hon var yngre (drog som en liten avlöning så fort man kopplade loss henne och med ett väldigt stort jaktintresse) gjorde att jag fixerade mig vid inkallningar.

Eftersom vi bodde i lägenhet har det aldrig funnits utrymme för att bara släppa ut hundarna eller låta dem springa som de vill utan att jag sett till att ha koll på det hela. Jag har alltid varit med när Iris varit lös.

Iris gick lös på promenaden runt kvarteret när hon var några månader och hon har fått vara lös i skog och mark sedan hon var en liten plutt.

När jag märkte att valp-Iris blev mer intresserad av att leka med Lina än att komma när jag ropade fick inte Iris leka med några andra hundar på någon månad eller två. Hon lekte med mig eller husse istället.

För att få henne att fatta att man inte ska jaga fåglar eller att man ska hälsa på alla andra hundar man möter åkte vi t ex regelbundet in till Gärdet i Stockholm där överviktiga, hundvana kråkor och andra fågeltyper ofta hoppar runt på marken samtidigt som stora och små hundar springer runt överallt. Iris lärde sig komma trots intressanta pippiflaxar, hon lärde sig att man inte behöver leka med alla andra hundar. Hon lärde sig att komma mitt i leken med andra hundar. Det kändes som jag hade koll.

Men en dag när Iris var elva månader sprang en liten kanin rakt över träningsplanen på BK och Iris satte full fart efter. (För den som vill läsa det inlägget; Jävla helvetes skit. Kaninjakt). Det värsta som kunde hända tyckte jag, det bästa som kunde hända tycke Lena.

När Lena sa det till mig ville jag slå henne på snoken. Men självklart hade hon rätt som vanligt, invaggad i falsk trygghet om att Iris aldrig skulle sticka ifrån mig tränade jag efter det ännu mer. Iris blev en jäkel på inkallningar och jag har haft turen att fånga en av de ”skarpa” på film och en annan bevittnades (utan att jag visste om det då) av vår favvo-instruktör  på Lidingö; Gun-Marie. Jag vet att hon berättade om Iris på sina kurser efter det.

Nu när vi flyttat till hus har jag slarvat med inkallningarna och underhållet av dem. Jag behöver inte alltid ha snorkoll på var Iris är och jag kan vända ryggen till eller pyssla med annat under tiden som Lina och Iris härjar fritt på tomten.

Jag vet inte ens om jag varit lika duktig med inkallningsträningen om vi inte hade bott i lägenhet då när Iris var liten. Vet inte om jag hållt efter det så brutalt om inte den där kaninen hade rusat upp. Väldigt glad så här i efterhand är jag i alla fall för det.

I dag skulle jag ut och springa och tog med mig Iris. Hade henne i koppel och var lika konsekvent som vanligt med att hon skulle springa fint vid sidan men Iris hade studsboll i benen och stretade efter husse som sprang hundratalet meter framför oss. Kände i knät att detta inte var bra och bestämde mig för att släppa Iris och skickade henne mot husse. Som en kanonkula for hon i väg och sen sprang hon mellan oss tills jag hade kommit ikapp.

Vi sprang 9,3 km i dag, Iris var lös i 7 km av dem. (Den enda anledningen till att jag kopplade henne de 2 var att vi springer sista biten hem i motionsspåret i skogen och där brukar det vara rätt många som är ute och går/rastar hund/springer och alla kanske inte gillar att det kommer en lös dobermann i full fart)

Otroligt skönt väder, stora fält, åkrar, lövskog och havet, allt var bara vackert och att få dela den upplevelsen med min bästa lilla kompis var superhärligt! Det var plättlätt att kalla på Iris när hon började hamna för långt fram eller tog sats ut på någon åker. När vi fick möte av två kvinnor på grusvägen kallade jag in henne och lät henne springa fot, inga konstigheter. När vi sprang förbi en häst med tillhörande ryttare så bara tittade Iris på dem och det räckte att jag sa nej så fortsatte hon som ingenting. Några hundar bakom ett staket skällde på oss, Iris levererade och bara sprang på som ingenting.

Jag är så glad att jag tränat så mycket som jag gjort att även om jag nu slarvat med träningen har en så bra grund i min hund att jag kan göra så här utan problem. Jag litar på henne och springer helt avslappnad. (Kanske klarar alla dobbisar det lika bra men jag hade aldrig vågat göra samma sak med Lina)

Världens bästa Iris, jag älskar den hunden så mycket att det finns ord som räcker till att beskriva hur det känns!

Som en liten extra bonus sprang jag både fortare och längre än jag brukar också!

Springer-premiär

För precis skitlänge sedan köpte jag en springer till min cykel. Jag har aldrig monterat den men så har jag inte cyklat så mycket med dogsen heller. Har aldrig velat låta hundarna springa på asfalt och när vi bodde i stan var vi omringade av asfalt.

Här ute är det mycket grusvägar överallt och därför skruvade vi fast springern på min hoj häromdagen.

För tillfället är både husse och jag förkylda och vi har inte varit ute och sprungit med hundarna på jättelänge. Passade utmärkt att Lina och jag tog en springer-premiärtur i dag.

Den första kilometern gick vi, dels för att asfalten skulle ta slut och dels för att Lina skulle bli lite uppvärmd och hinna nosa och kissa om hon ville det.

Lina hade sele (mr koppels cykelsele) och halsband på sig. Selen fick sitta fast i springern och så hade jag kopplet i högerhanden. Kanske onödigt av mig att köra både och men jag vill hålla i henne även om kopplet hängde löst när vi cyklade.

Eftersom Lina är lite rädd i allmänhet så trodde jag att vi kanske skulle behöva ta det lite lugnt i början men Lina verkade inte bry sig ett dugg så vi trampade iväg. Det blev en runda på 6 km sammanlagt i rätt lugnt tempo. Lina sprang fint vid cykeln och jag var imponerad över hur bekvämt det var att ha henne i springern. Jättebra kändes det!

Det kom några bilar och då sa jag bara stanna och körde in till sidan. Lina lyssnade så fint så.

Eftersom båda hundarna springer 7-10 km med oss när vi är ute och springer så borde jag ju inte behöva träna dem speciellt för att börja cykla? Får ta med min iPhone och köra runkeeper nästa gång så jag ser hur fort det går.

Cykelhunden har även hunnit med att relaxa i dag. Hon och husse har samlat kraft i soffan. Gull-Lina!

Fysträning.

Husse är bortrest, vädret suger, Iris höglöper och hundarna måste rastas. Vad gör man?

Bestämde mig för att springa med båda och fick den lysande idén att sätta på dem selarna och ta fram det gamla däcket! Hundarna har inte dragit sedan skidsäsongen och då ville de ju helst inte dra tillsammans. (Läs Lina ville inte dra med Iris för att Iris blev skitjobbig!)

Men nu är det inte skidsäsong och det var värt att testa! Planen var att gå 3-4 kilometer bara och kolla lite hur det kändes.

När vi gick längs gatan bort mot grusvägarna så gick det finfint, de gick i draglinan och koppeldelare jämsides. Iris drog, Lina drog.

Sen kände sig Iris uppvärmd och började öka takten. Då gjorde Lina och jag också det. Fast då började Iris att ha synpunkter om vem fasen det var som skulle springa först! Iris är inte otrevlig men Lina slutar dra direkt och vill helst springa jämsides med mig istället. Dåligt.

Så vi kopplade om enligt min pedagogiska bild så att Lina sattes fast i draglinan och Iris fick koppeldelarens fulla längd att springa längst fram i.

Det funkade utmärkt! Iris drog och Lina liksom struttade lite vid sidan av men hjälpte till ändå. Jag joggade bredvid och höll i kopplet som satt fast i draglinan för att hela ekipaget inte skulle sticka i förväg. Testade ett stanna och ett dra, dra, dra och jag påstår att Iris kom ihåg precis vad det betydde! Det gick så bra att vi sprang 5 kilometer! Kul!

Linas hjärta och 10 000 meter

I dag tog husse med sig lilla Lina och gav sig ut och sprang. Husses runda är en mil. Varje gång han springer med Lina så tänker jag på Linas hjärta. Även om det bara är för en liten sekund så svischar det förbi ändå. Tänk om hon dör nu, tänk om hjärtat stannar?

Jag och Iris var också ute och sprang men eftersom vi springer en lite kortare runda så lämnade vi inte huset samtidigt hela gänget. Det tog så lång tid för mig att komma i väg att vi mötte husse och Lina efter bara någon kilometer när de redan var på väg hem igen. Ofrivilligt hann jag känna lyckokänslan av att Lina var lika pigg och glad som vanligt innan vi fortsatte med vår runda.

Inte för att Lina visat tecken på att må dåligt eller vara sjuk men eftersom båda hennes pappa och de kullsyskon jag hade kontakt med är döda i DCM så kan jag liksom inte riktigt släppa det.

Vi var ju hos Jens Häggström i vintras då Lina ställde upp för forskningen och gjorde holter och ultraljud. (Det inlägget kan ni läsa här)

Fick detta skickat till mig efteråt via mail;

Resultaten från Holterundersökningen är nu klar på Lina. Vi hittade rätt så många förmaksextraslag (777 st av 120 616 slag totalt). Betydelsen av dessa är osäker hos hund. Det viktigaste är att hon bara hade 7 st kammarutlösta slag. Du hittar fullständig rapport i bifogad fil.

..sen är det väldigt många dokument som jag i ärlighetens namn inte kan tyda eller fattar särskilt mycket av.

Så tills vidare fortsätter vi springa för att stärka lilla Linas hjärta och hålla henne i så god fysisk form som möjligt.

Iris och jag sprang nästan en mil i dag, 9 km blev det faktiskt och det är jag väldigt nöjd med! Även om Iris var lika pigg efter rundan som innan och jag bara ville svimma precis efteråt. Iris ville dessutom löptikskissa en gång per km typ och jag kände hur mina ben blev trögare för varje gång vi började springa igen efter lilla kisspausen.

Filmade en liten snutt också när vi sprang förbi våra kompisar kossorna (som nog är tjurar om vi ska vara petnoga) som är lika nyfikna på oss varje gång vi är ute och springer! Roliga typer!

Dobermann-sandlåda

Att ta det lite lugnt ett tag behöver ju inte betyda att man sitter still på rumpan. Istället för att träna så tog jag med mig båda voffarna och åkte till sandgropen. Iris blev glad över att vara tillbaka! Hade inte tänkt låta Lina vara lös utan ha henne på långlina men det gick inte, hon ville också kasta sig utför stup och studsa runt i sanden! Tävla om vem som kom först kom upp för branten.

Lina passade på att njuta lite extra av all sanden genom att rulla sig i den!

Jag tyckte att det såg farligt ut när hundarna bara följde med sanden ner och sedan föll fritt i några meter innan de fick tassfäste igen men Lina såg bara helnöjd ut hon!

Om det var lätt att ta sig ner så var det desto svårare att komma upp samma väg igen. Flera gånger vände Iris i luften när hon märkte att hon inte nådde hela vägen upp men ibland fick hon tag med tassarna över kanten och kunde häva sig upp.

Sandröj

I går innan vi skulle träna lydnad på LaBK stannade vi till i den stora sandgropen längs vägen. Iris tyckte att det var väldigt kul, jag blev bara nervös över att hon skulle hoppa ner för branta stup och typ dö, råka ut för en sandlavin och andra hemskheter. (Framkommer inte särskilt väl på filmen hur högt det var)

Iris var med andra ord uppvärmd inför lydnadsträningen sen. Fast det gick inte särskilt bra att träna för det, kanske hade hon fått sand i hjärnan…

Vi springer

Innan vi åkte till det lilla huset på prärien på midsommarafton var jag ute och sprang med hundarna. Tänkte att det kunde vara bra att tömma lite energi innan vi åkte hem till Gizmo och co.

Samtidigt som grannarna på gatan hade satt sig till bords för midsommaraftonens sill-lunch och precis börjat sjunga nubbesång sprang jag förbi deras hus med en hund i varje hand. När jag kom ut på ett fält var det kubbkalas/midsommarstångsresning där. Då kände jag mig faktiskt lite malplacerad och försökte se osynlig ut och hukade lite.

Men när vi lämnat alla andra bakom oss så var det bara skönt att springa! Mina knän tycks vara ok med att springa nu och därför har jag ökat på min runda till det dubbla. Åtta kilometer sprang vi och Iris fick springa lös i kanske en av dem. Då skuttade hon fram som en galning, jag fattar inte att de kan ha så mycket energi i benen!

Så fort jag kopplade henne så sprang hon fint vid min sida igen. Både Lina och Iris är duktiga på att springa i löst hängande koppel vid sidan så det går jättebra att springa med bägge samtidigt.

Väl hemma kände jag mig halvdöd och Lina gick direkt och la sig i skuggan och flåsade. Iris däremot, hon kutade in genom grinden och hämtade en boll som låg på gräsmattan och kom sedan rusandes tillbaka och ville att jag skulle kasta boll med henne. Vad är det för fel på dig Iris?

I dag ska vi ut och springa vår runda igen men vi ska vänta till kvällen då det förhoppningsvis hunnit bli lite svalare. Dagen ska ägnas åt att jobba i trädgården och träna lydnad.

Snabba laget och team lufslufs

För tredje gången på kort tid var jag ute och sprang i dag. Med mig hade jag Lina. Vi sprang 3,8 km i behagligt luftstempo.

Samtidigt sprang husse 7,5 km i något högre tempo tillsammans med Iris.

Jag kan ju utan problem springa med båda hundarna samtidigt om det skulle vara så men det här med att ta varsin hund och låta Iris ingå i husses snabbare lag och samtidigt köra team lufslufs med Lina känns mycket bra. Jag har lovat mig själv att ta det lugnt med mitt knä och inte springa långt eller snabbt på ett tag.

Husse tycker att det går jättebra att springa med Iris och han berömde henne länge efter att de hade kommit hem i dag. Samtidigt vill jag att Iris ska få springa längre. Hon hade bra flås i vintras när vi åkte skidor och jag vill inte att hon tappar det nu. Dessutom är hon skendräktig just nu och mår bara bra av att komma ut och röra på sig.

Jag hade små funderingar på det här med att testa LCHF-diet ett tag bara men nu har jag helt lagt ner de planerna. Det får bli bra mat och motion istället.

Iris springer fort och är bäst!

Tänker inte skriva lika mycket text som i går då filmen sammanfattar det mesta. I dag samlade jag nämligen mod och filmade när jag åkte efter Iris. Det blev 11 km skidåkning i underbart väder och om ni orkar se hela filmen så förstår att jag är lite extra stolt över min Iris i dag! Inkallning säger jag bara.