Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 oktober 2012 – Sida 2 – Livet med dobermann

Min bästa kompis har blivit stor

Här är Iris när hon är en liten plutt. Hon ligger på nya överkastet i lägenheten på Lidingö och är 2 månader och 4 dagar gammal. Hon hade bott hos oss i lite mer än en vecka när jag tog bilderna.

Jag kan inte säga att jag minns valptiden i detalj men jag minns dagen då Iris föddes och uppfödare Eva ringde och berättade.

Hur jag som hade med mig mobilen dygnet runt vid den tiden stod givetvis i duschen när jag fick samtalet om att valparna var födda. Man hörde valparna som pep i bakgrunden på mobilsvaret. Lyckan över att det blev en valp till mig.

Jag fattade inte då när hon var liten och nyfödd hur viktig hon skulle bli för mig men nu vet jag. Jag tycker om min hund onaturligt mycket.

I dag när hon fyller 4 år passade jag på att fota henne på samma överkast som då för länge sedan.

Födelsedagshunden tyckte att det var lämpligt att ha med bollen vid fotograferingen så då fick hon det. Iris är inte riktigt Iris utan någonting i munnen.

När hon låg där och tuggade på sin boll sa jag hennes namn. Då slutade Iris tugga, tittade upp på mig och låg helt still utan att släppa bollen.

Iris sträcker ut så det skummar

I dag var jag lat och gjorde inget speciellt med hundarna innan jag åkte och jobbade. När jag kom hem från jobbet var det meningen att jag skulle springa med Iris men jag orkade inte! Jag var bara trött!

Samtidigt visade Iris tydliga tecken på att hon inte ville ligga och slappa i någon soffa med mig. Till slut bestämde jag mig för att ta en cykeltur med Iris.

Brukar ha henne travande bredvid cykeln som uppvärmning men så fort vi kom ut på gatan så hade Iris så sabla bråttom att jag satt och ylade saaakta hela vår gata bort till ängen. När vi äntligen kom fram till ängen så släppte jag draglinan och lät Iris springa lös med den efter sig. Själv trampade jag järnet över den skumpiga ängen. Såg en hundägare på andra sidan ängen som kom gåendes mot oss men jag såg på Iris att hon inte kunde bry sig mindre och hon lyssnade fint på här.

Nu hade vi kommit ungefär 1 km och Iris fick springa lös sista biten bort till stället där vår grusväg börjar. Jag trodde att allt spring i benen skulle ge sig lite när jag kopplade fast henne i cykeln och Iris märkte att det blev lite jobbigare men icke! När sa åt Iris att börja dra så sprang hon som en tok! Det var som hon äntligen fick springa sitt fortaste och hade längtat i en evighet!

I 23-26 sköna km/h sprang hon och jag satt bakom henne på cykeln och konstaterade att min röda cykel inte är gjort för grusvägskörning efter hund. Den är gjort för fin asfalt och lagom tempo. Vi var uppe i 28 km/h som mest och jag trodde cykeln skulle skaka sönder men jag lät henne hållas där framme. Vill hon springa så skulle hon få springa!

Vet inte om det syns att det redan börjat skymma på bilden ovan men när vi vände hemåt efter lite mer än 3 km så hade det börjat bli lite mörkt och Iris hade vitt skum runt hela munnen! Jag vågade inte låta henne springa lika fort på alla sträckor på hemvägen och mycket riktigt höll vi på att åka rakt ut på åkern/taggtrådsstängslet två gånger då harar och rådjur trodde det var fritt fram att börja springa runt. Vansinnesbroms och Neeeeej-vrål båda gångerna. På hemvägen fick hon bara springa så fort hon ville på de lite säkrare raksträckorna.

Den sista kilometern var det sakta som gällde igen. Iris vet vad det betyder men försöker smyga upp i högre fart igen. Sakta, sakta, sakta Iris!

Efter 6,8 km var vi hemma igen och då såg Iris lycklig ut!

Dagens hundjobb; sökfigge

I dag gick jag upp tidigt för att åka till skogs. Jag fick äran att på ett liggunderlag lägga mig ner och vila tills sökhund kom och hittade mig. Till en början låg jag och tittade upp på himlen och trädtopparna men efter en stund började det regna. Då är det lite obekvämt för ögonen att titta uppåt så då låg jag och kikade på tallbarr och mossa istället. Det är rätt mysigt att vara sökfigge faktiskt.

De sista två hundarna som tävlade fick jag gå med och kolla på då någon annan var snäll nog att ta över mitt värn och liggunderlaget. När vi var klara med söket åkte jag med till klubben och kollade på resten också.

Upptäckte även det bästa med att vara figge på tävling; man får mat! Lasange!

Nackdelen med att vara sökfigge; när man blivit kall av att vara ute i skogen i regnet och kommer hem igen så vill man ogärna gå ut mer den dagen.

En skyddsärm i platsträningen

På den lille kursen vi går har instruktören Dennis en förmåga att ge mig träningstips som blir lite utmaningar. Eller rättare sagt, han säger att jag ska testa något och jag tänker ”det går inte”. Sen går jag hem och testar och det visar sig att han har haft rätt varje gång, det är rätt kul faktiskt.

Sist sa han att jag skulle använda Iris bästa leksak och riktigt dra igång henne på den och sen lägga henne plats och sen använda samma leksak som belöning om hon låg kvar.

Tennisbollar i all ära, Iris bästa leksak är inte en boll utan skyddsärmen och vi gjorde som vi blev tillsagda.

Fram med ärmen, drog upp Iris, la henne, gick några meter och väntade en minut eller nåt. Gick tillbaka och belönade med ärmen. Lite ljud fick jag som bonus när hon låg där och suktade efter sin ärm men låg still gjorde hon!

Det svåra visade sig vara själva utgångspositionen innan jag kommenderade ligg, när Iris satt med ärmen rakt över huvudet och kände sig väldigt jutesugen. Fick lägga upp vänsterarmen och ärmen bakom nacken så det blev lite ordning.

Helt klart en sak jag inte trodde att vi skulle använda ärmen till, ligga-still-träning!

En lustig hatt

Låt oss säga att du har en lustig hatt modell plommonstop hemma.

Ett plommonstop som får dig att dra på smilbanden och tänka på Dupontarna varje gång du ser det men som samtidigt inte är en leksak utan något som en farfar en gång haft på sig. Vars gyllene insida med initialer och märke är något du känner att du vill vara rädd om.

Om du sedan en längre tid drömt om att få sätta det på huvudet på din galna hund bara för att du tror det hade blivit en rolig bild men samtidigt vet att den galna hunden gjort slarvsylta av både midsommarkransar och tomteluvor tidigare foto-sittningar, vad gör du?

Svaret är givetvis att du tar fram klickern och håller tummarna för att din galna hund äntligen blivit lite klickerklok!

Du får givetvis vara beredd på vissa mindre bakslag och att det inte blir riktigt som du tänkt dig direkt.


Ge inte upp! Med lite tålamod och några klick-och-belöning senare sitter du där med en tjusig hund i tjusig hatt som sitter helt still med farfars plommonstop på huvudet!

Jag tror jag är och shoppar

I dag är jag med några sötnosar från jobbet på Ullared. Där har jag aldrig varit förut men mina arbetskompisar som jag åker dit med har lovat att det ska finnas en ”hundhylla”! De vet hur man mutar med sig Madeleine.

Jag har även fått höra från en annan hundägare att jag kommer att få stressträning där inne.

Hundarna är hemma med husse över dagen, av någon mystisk anledning har han aldrig velat åka dit.

Ni vann, ni vann!

För några veckor sedan utlyste jag en bollutlottning här på bloggen. Efter mycket pyssel och knåp med små lappar (många lappar blev det!) har jag precis låtit husse dra fem vinnare ur en skål och följande som lämnade kommentar på bloggen eller på facebook får varsin orka-boll från dinhundshop.se:
dinhundshop.se

  1. Sara
  2. Mikaela
  3. Viktoria
  4. Mette
  5. Tom

Grattis, hoppas att de håller åt er respektive bolltuggare där hemma!

(samtliga har fått ett mail från mail om att de vunnit, bollar borde vara på väg inom några dagar)

Varför idioter inte ska ha hund, alls

I går bet en hund en liten pojke i Brunnsparken i Göteborg. Någon filmade det hela och jag vet inte hur många gånger jag sett klippet på youtube nu.

Det är hemskt, inte för att hunden biter pojken annat än i byxan på filmen men för att den lille killen är skräckslagen. Verkligen skräckslagen. Dessutom sammanfattar det lilla klippet typ allt som gör mig förbannad vad gäller hundhållning. Mardrömsscenariot.

Helst av allt vill jag bara svära, skrika på och spöa killen som sticker från platsen men det är ju inte särskilt konstruktivt.

Jag ser inte en arg eller aggressiv hund på filmen. Jag tror att det sällan rör sig om det när kvällspressen uppmärksammar händelser som denna faktiskt.

Men det spelar ingen roll! För det är attacker för den som blir utsatt och tyvärr är det ju så att det är såna här människor, hundar och händelser som sabbar för alla andra! Som får mig att tycka att blandraser av vissa raser borde förbjudas, förbjuda försäljning av vissa raser på blocket, hundkörkort införas och någon form av tvång att träna med brukshund för att få äga en. För att inte tala om vilka krav som borde ställas på dem som föder upp hundar vad gäller avel på mentalt ok hundar istället för att avla på utställningsmeriter.

Jag lider med alla som har rottweiler och har fantastiska hundar, jag lider med de invandrarkillar som sköter sig och kämpar mot fördomar redan som de är när de valt att ha ”farlig” hundras. Mest av allt lider jag med den lille killen, även om de fysiska skadorna inte verkar ha blivit så stora så måste han ha blivit så fruktansvärt rädd.

En sak jag funderat på är även vad jag hade gjort om jag själv hade varit där när det hände.

Vad hade ni gjort?

Nya hundhalsband

Flickorna har haft sina Hurtta-halsband från i flera år nu. Jag är verkligen jättenöjd med dem och använder dem precis jämt men vill ändå ha nya vardagshalsband.

I dag beställde jag två halsband från Ruffys. Varsitt Top Rope Collar från Ruffwear ska de få.

Ruffys verkar rikta in sig på hundtillbehör av det lite mer slitstarka slaget så jag har höga förväntningar på halsbanden.

Iris hoppar gärna i pölar och Lina vill gärna dra allt vad hon orkar i halsbandet om hon ser ett skuttande rådjur, jag pallar inte att saker går sönder direkt för att de används.

När jag satt och kikade runt i min jakt på hundhalsband så hittade jag även ett som säljs till förmån för Rosa Bandet.

Pink Gibbon heter det och säljs på Pet Design i begränsad upplaga under oktober månad.

Väldigt babyrosa men väldigt bra då 200 kr går oavkortat till Rosa Bandet. Ett typiskt finhalsband att gå på stan och visa upp sig i!

Trädgårdsjobbsträning

I dag har vi varit här hemma på tomten. Jag krattade ihop en massa löv för att kunna klippa gräsmattan.

Som vanligt var Iris med och i dag kombinerade jag trädgårdsjobbet med hundträning. Tog paus i lövkrattningen och tränade plats med Iris. Använde en kampleksak för att belöna platsen, det är nytt för oss att ha lek/kampbelönining när vi tränar detta moment.

Sen var det dags att klippa gräsmattan och när jag gör det är Iris gärna med. Antingen går/hoppar hon efter mig eller så kommer hon med boll/leksak i munnen.

Då gräsmattan är stor blev det mycket träning under tiden. När hon kom med leksaken övade vi på kommandot ”loss”. Jag har märkt att Iris är dålig på att släppa på första loss-kommandot och gärna kampar ett tag till innan hon släpper men när jag frågar henne Ska jag kasta den till dig? då släpper hon direkt. Därför övade vi på loss med omedelbart beröm och att jag varvade att kasta iväg den en bit och kampa med henne som belöning. När hon inte släppte så knatade jag bara vidare med min gräsklippare. Iris följde frustrerat efter.

Ibland går Iris bara vid min högra sida när jag klipper gräset. Det passade jag också på att utnyttja och kommenderade ”fot”. Dels var hon ju då tvungen att byta sida, dels blev det rätt bra störning med gräsklipparen och att den ibland svänger när man minst anar det. Använde även här kampleksaken som belöning och på slutet gick jag och höll i gräsklipparen med högerhanden och gick och slog kampleksaken (löst alltså!) i huvudet på henne med vänsterhanden. Fin position, bra kontakt ändå, roligt!

Gräsmattan tål kanske ingen visitation men huvudsaken är ju att det blev bra hundträning! Sex säckar löv blev det också.

I morgon ska jag plocka fram Iris bästa leksak för hundträningen, ska bli intressant att se hur det går.