Warning: Undefined array key 1 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Undefined array key 2 in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 505 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php on line 557 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 621 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/visitors-online/visitors-online.php:505) in /customers/8/c/f/galjar.se/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 629 december 2012 – Sida 2 – Livet med dobermann

Får jag öppna min julklapp nu?

I dag rotade Iris i julklappssäcken fast man inte får! Där hittade hon snabbt sin julklapp och det tog inte många sekunder innan hon upptäckte att flera av leksakerna i påsen hade inbyggd pipis!

Matte, får jag öppna den här? frågade Iris.
Nej, du får vänta till julafton, svarade jag.
Snälla matte, jag lovar att vara lydig, försökte Iris och jultindrade allt vad hon orkade med ögonen.
Nej! sa jag och som tur är så kan Iris det kommandot rätt bra.

Irisjulklapp2012
Irisjulklapp2012.2 Iris såg uppgiven ut och tittade ut genom fönstret med tom blick.

Hon reste på sig och började långsamt gå tillbaka till julklappssäcken för att lägga tillbaka den fina påsen hon hittat. Jag hörde hur hon muttrade och morrade för sig själv.

Iris, du vet att tomten bara ger paket åt hundar som inte morrar eller skäller? Och är man inte en snäll hund får man ingenting alls! sa jag med så tydlig och konsekvent röst jag kunde.

Ibland är det inte alltid så lätt minsann att vara en tydlig och rättvis dobermannmatte. Särskilt inte som iris gärna tar till såna fultrix för att få som hon vill.

Tur jag har haft rasen några år nu så jag inte gick i den här lätta tiggar-fällan!

(Och tusen, tusen tack för den fina juklappen Michaela!)

Kul liten borste

hundtandborste I dag var jag på apoteket för att hämta lite piller. När jag stod och väntade på att det skulle bli min tur tittade jag i djurhyllan under tiden.

Hittade en hundtandborste som jag bara var tvungen att köpa fast den kostade typ 95 kronor eller nåt.

Åkte hem och visade den för hundarna, talade om hur bra den lille borsten var. Hundarna blev jätteimponerade och Iris ville ha tandborsten bära runt på den. Till och med Lina var nyfiken på den nya saken.

När vi däremot skulle borsta med den, då tyckte Iris inte alls om den. Linas nyfikenhet tog också slut direkt. Det står på förpackningen att man ska borsta med små korta rörelser, en tand i taget. Men det inte ett ord om hur man skulle hantera hundtungan som jobbade stenhårt för att få bort tandborsten.

Tror Iris tunga blev renare än tänderna vi borstade men några tänder blev borstade innan jag gav upp i alla fall.

En borste gör ingen vana men nu kan jag inte skylla på att jag inte har en proffstandborste till dem i alla fall.

En Iris junior

Här ligger en tjock dobermannvalp och sover. Det är lilla vit, den tjockaste valpen i en kull av tre tikar.
lilliris1
Bilden är tagen för drygt fyra år sedan och den vita valpen är Iris, så liten och tjock! Hennes syster Myra hade rött band och den tredjde tiken hade rosa snöre runt halsen.
lilliris3
lilliris4
Så varför denna valpfrossa? Jo, det är nämligen så att Iris röda syster Myra ska bli mammahund och få egna valpar på kennel Kings & Queens’s.

Det närmaste man kan komma en Iris junior! Jag som nästan aldrig är valpsjuk känner mig plötsligt så sugen på en mini-Myra-valp. Det är konstigt så känslomäsigt engagerad man kan bli bara för att det är det närmaste man kommer en Irisvalp.
lilliris2
Det gör mig även väldigt glad att Myras holter och ultraljud var ua, hoppas att Iris hjärta också mår bra!

Ett renrasigt helvete – vad hände sen?

Ett renrasigt helvete – vad hände sen? Fortsättningen på programmet som sändes för några år sedan. Går att se ännu en vecka på svtplay.se klicka här

Själv grät jag mig igenom programmet. Hunden är människans bästa vän, vi har ett otroligt märkligt sätt att återgälda den vänskapen.

Programmet visar hur viktigt det är att uppfödare som konsekvent skriker ”häxjakt” så fort någon vill prata avel borde knipa igen och inse att det är det enda sättet att komma någonstans. Att öppet prata om problem och försöka göra något åt dem istället för att bara mumla och att göra sitt bästa och inte ändra på ett dugg!

Även om vi har en ras som utseendemässigt inte ”skadats” av utställningar och sjuka ideal i uställningsringen så har vi problem i vår ras på grund av avel på uställningsresultat. Men man får ju vara glad att vår ras i alla fall kan röra på sig hyggligt som den ska och kan andas samtidigt….

Skönt att slippa de plastikopererade

Missade Stora Stockholm i helgen då husse var tvungen att jobba och jag inte vågade chansa på att alla flyg skulle gå som de skulle så här i snöstormstider.

Även om jag inte är så intresserad av ställa ut själv så är det alltid kul att titta på alla hundarna och prata med de andra dobermannägarna.

Tack vare facebook och bloggar så behövde man ju inte vänta länge på resultaten heller.

Glädjande nog så är det inte så många plastikopererade hundar med längre och det gör mig glad. Djurplågeri för utställnings skull är inte ok. Rättare sagt det är aldrig ok. Hoppas att de hundarna snart är ett minne blott, att hela världen slutar kupera.

Bilder från helgen på alla fina öron och svansar kan ni se bland annat i Emelies blogg!

Lilla, lilla Iris!

Tre grader varmt, regnigt och grått. Dagens väder. Hela flocken gick en promenad i geggasnö på lite över en timme. På en del ställen var det barmark, på en del ställen isbana, på en del ställen var det lite snö kvar.

Där snön låg kvar kunde man se vem som varit ute på promenad före oss. Det är inte så ofta som jag tycker att mina vovvar är små men när jag såg Iris tassavtryck bredvid jättehundens så såg kändes hon plötsligt ytte-pytte-liten! (Ja, Iris dobermanntass är den vänstra!)
tasstryck2012

Hejdå snön?

Det ryktas att detta var sista dagen på länge med minusgrader. Hädanefter ska det vara plusgrader och regna här i Skåne. Fi fan.

Vi gick en promenad bort till fältet där hundarna fick leka och springa runt i snön. Särskilt Lina verkade njuta lite extra av att få studsa fritt. Kanske var hon så nöjd över hon hade tröja på sig?
14dec124
På vägen hem mötte vi polishunden som bor på vår gata med sin husse. Jag har aldrig sett den hunden med koppel på sig. Den bara går runt och sköter sig perfekt, så även i dag. Den satte sig bara vid husses sida och tittade på oss när Lina började smyga och ville skälla. När hon ville skälla såg Iris det som sin sabla uppgift att hjälpa till. Perfekta hunden möter två kansbollar med andra ord, kul. Perfekta polishunden har en väldigt trevlig husse så vi pratade lite om knasfiorna innan vi gick vidare hem igen.

När vi kom hem stannade vi ute och lekte på tomten också. Jag kastade snöbollar till Iris och Lina tittade på, hon tyckte att Iris kunde leka lite med henne istället. Alla var nöjda i solen och jag passade på att fota med riktiga kameran också.
14dec123
Vinterlek 2012
14dec122
Med lite tur hinner jag och Iris åka ett sista varv i skidspåret i morgon också, jag har börjat hålla tummarna för det redan nu.

I skidbubblan med Iris

Avslutade förra bloginlägget med ”Jag känner mig grymt otränad och om jag känner så kan jag inte kräva av Iris att hon ska orka massa mera. Vi fortsätter åka våra korta 3-3,5 km rundor nu ett tag.” och redan i dag tar jag tillbaka.

För i dag åkte jag inte 3 km med Lina först och tramapde upp igensnöade spår. I dag var det jag och Iris som åkte direkt. Vi gick i rask takt till spåret och så fort jag fått på mig skidorna så tog jag av Iris täcke och så körde vi. Mina ben kändes lite darriga men inte alls lika slut som sist. Nu orkade jag hjälpa till, jag orkade staka som en idiot och flåsade som en blåsbälg gjorde jag först på vårat tredje och sista varv.

Det är så grymt kul att åka med Iris. Jag kämpar på allt vad jag orkar och har nästan tunnelseende men uppfattar att hon ibland slänger det där lilla ögat bakåt när jag grymtar till eller byter från att diagonala till att bara staka och tvärtom. Det är som att hon kollar av läget där bak och jag känner verkligen att vi gör det här tillsammans. Det känns som att det bara är hon och jag i hela världen, allt annat försvinner. Det är en otroligt härlig känsla!

Jag kan ha fel men jag tror att en bil krypkörde längs vägen när vi körde den rakan som går längs med vägen. Jag tittade inte ens upp, jag ville bara vara i min skidbubbla med Iris.

Inga fall på skidorna i dag och det enda som stoppade oss var en nödbajs. (Inte jag).

Vi åkte 4,75 km med ett snitt på 4:45 min per km. Farten dras ner av att det på vissa ställen är rätt jobbig snö där vi får kämpa rätt mycket båda två. Och det där lilla bajsstoppet.

Vi avslutade åkningen på samma ställe där vi började, vid Iris vintertäcke. Jag slängde av mig handskarna och satte på henne täcket, tog av skidorna och sen småsprang vi lite hit och dit en stund så hon skulle behålla värmen och inte bli kall och stelna till. Sen gick vi så fort vi kunde hem och där kände jag igenom henne och kollade tassarna. Hade kommit lite blod vid en av klorna på ena tassen, dumma snö. Strechade henne försiktigt.

Jag älskar min lilla skidhund.

Mina ben är gjorda av gelé

För andra dagen på raken i går åkte jag skidor med båda hundarna.

Först en runda på 3,26 km med Lina. Som vanligt trippade hon bredvid mig och jag fick jobba själv. Skidspåren hade snöat/blåst igen lite så det gick långsamt och tungt men var trevligt ändå.

Därefter tog jag en liten paus på två timmar innan Iris och jag åkte samma runda.

Precis i början förvandlades mina otränade skidben till gelé och jag klarade inte att hänga med i en sväng, jag orkade inte, skidorna fortsatte bara rakt fram ut i snön och jag fick ropa stanna till Iris. Lite senare skulle jag bara lyfta ena skidan lite för att undvika jord/sten, det fixade jag inte heller och jag stod på nosen. Ändå tog samma runda som tog 30 minuter för mig och Lina att åka på 18 minuter med tillsammans med Iris. Jag flåsade helt ohämmat hela rundan.

Husse fotade oss från sovrumsfönstret när vi åkte där ute på fältet.


Jag känner mig grymt otränad och om jag känner så kan jag inte kräva av Iris att hon ska orka massa mera. Vi fortsätter åka våra korta 3-3,5 km rundor nu ett tag. Härligt svettiga 13,1 km på skidor har det blivit nu på två dagar i alla fall.

Dobermanntidning och dobermanntidning

När vi var hemma hos Nemo häromdagen fick jag låna en tidning av hans husse Fabian. En Dobermanntidning som han hade fått från USA.

Jag hade inte särskilt höga förväntningar på den faktiskt men kunde rätt snabbt konstatera att bara bilderna i den räckte för att jag skulle tycka om den. Kan ni tänka er, en hel tidning i färg 100 sidor tjock med bara idolbilder på dobermann.

Sen var det innehållet, vad handlade den om? Även där blev jag positivt överraskad faktiskt. Alla artiklarna handlar ju bara om dobermannspecifika ämnen. Problembeteenden som barking, biting, jumping osv men ingen som påstår att du har en hopplös hund eller inte borde få gå kurs för att du har den livligaste hunden utan tips på hur man ska lära bort dessa busigheter.

Och det är svårt att inte bli glad över rubriken ”sporting superstar” med en efterföljande artikel om att alla dobermann behöver fysisk aktivitet och förslag på hur och vad man kan träna. (Allt från agility till schutzhund). Fullt med bilder på dobermann som flyger över hinder och genom tunnlar.

Däremot är hela tidningen skriven för någon som just skaffat eller intresserar sig för rasen, jag lärde mig inget nytt av att titta i den. Det mesta är på dagisnivå. T ex problem; vad göra om din valp sätter sig och kissar på valpkursen. Förslag på lösning; rasta hunden innan träningen, ge den inte så mycket vatten precis innan.

Bäst gillade jag att inte alla hundar på bilderna i tidningen hade plastikopererade öron och stackel runt halsen. Tvärom var det rätt mycket bilder på okuperade hundar och fina färgglada halsband i tyg.

En artikel om hur träna och vad tänka på när man tar en omplacering eller rescue dog tyckte jag också innehöll många klokheter. Tips på klickerträning och mjuka metoder samt en uppmaning att alla som har dobermann ska anstränga sig för att vara goda representanter för rasen. Kul.

Åkte till posten i dag och hämtade ut SDK-tidningen som nu kommit och bör landa hos medlemmarna snart antar jag. Plötsligt kändes den 32 sidor tunna medlemstidningen i svartvitt lite futtig i jämförelse. Jag vill också göra tidning helt i färg på 100 sidor med feta annonser.